Om man helt och hållet vill eliminera varje form av socialt umgänge så kan man måla huset. Två veckor i dag, vi har fortfarande massor att göra, precis så som det fungerar med en ettåring i hasorna. Vi kör från morgonen till elva på kvällen. Jag drömmer om att jag målar hus gratis, om pianister med målarfärgspill på kostymen och i håret och känner stress mot både regn och hyrkostnaden för byggställningen. Knaprar panodil mot värkande axlar, nacke och rygg och det känns som om vi grillar korv varje dag, så långt sträcker sig matplaneringen och fantasin.
Men herregud vad fint det blir.
Ett par regnfria dagar till, tack, snälla snälla. Vi behöver dem verkligen. Amen.
förortsvillan. med klotgrill och allt.
onsdag 11 juli 2012
onsdag 27 juni 2012
Det var visst midsommar det
Våra planer om dans kring traditionell midsommarstång i Dalarna totalhavererade. Halva familjen insjuknade i maginfluensa. Med självömkan kan jag konstatera att jag blev den värst drabbade. Oh well. Det kommer fler midsomrar. Och jag undrar om jag inte gick ner nåt kilo på kuppen?
Svensk elegans
Det verkar som om jag numera prenumererar både på Allt om Mat och Sköna Hem. Vad gör man inte för några skålar swedish grace?
onsdag 20 juni 2012
Den som har konstruerat MATA har nog inte varit i kontakt med små barn
Okej Ikea. Det är jag igen. Men allvarligt alltså. Den här MATA. Vi köpte den för "gud-så-smart-en-sugkoppsring-på-tallriken-då-kan-hon-ju-lära-sig-att-äta-själv-utan-att-nödvändigtvis-slänga-tallriken-på-golvet-mindre-städjobb-alltså!", kanske inte i eufori, men med en tacksamhetens tanke över Den Sluga Idén. En tallrik som sitter fast på bordet! Wihoo!
Det tog max tre sekunder innan hon insåg att det går jättebra att dra den mot kanten och få luft under sugfunktionen och vips rycka loss den. Det tog max tio sekunder innan hon insåg att det räcker med lite muskelstyrka för att rycka skålen rakt upp, och vips där for både pastan och skålen all världens väg.
Haklappen som ingick har noll passform.
Gör om gör rätt, Ingvar!
Kram,
din förövrigt hängivne kund
"du vet nog vem"
Det tog max tre sekunder innan hon insåg att det går jättebra att dra den mot kanten och få luft under sugfunktionen och vips rycka loss den. Det tog max tio sekunder innan hon insåg att det räcker med lite muskelstyrka för att rycka skålen rakt upp, och vips där for både pastan och skålen all världens väg.
Haklappen som ingick har noll passform.
Gör om gör rätt, Ingvar!
Kram,
din förövrigt hängivne kund
"du vet nog vem"
tisdag 19 juni 2012
Familjemedlem nummer sju
Nu pratar jag inte om vår novemberbebis. Vi har i familjen, ungefär lika länge som vår dotter är gammal, en kanin. Från början alldeles kritvit, sagolikt mjuk och med långa gosiga öron. Blev genast dotterns favorit.
Nu, ett år senare, är kaninen om möjligt än mer älskad. Han släpas runt i örat, runt överallt där den lilla damen förflyttar sig. Är hon trött är han lika självklar som nappen. Men han är inte längre lika vit. Eller fräsch. Så nu har han slutligen fått sig ett namn. I ett års tid har han helt sonika refererats till som "kanin". Nu heter han Stinky. Go figure.
Vi var på ett HM i hooden häromveckan. Stinky fick följa med, och jag visste ju att han inte på något sätt var förankrad i vagnen. Men jag är ju en mamma, en vuxen superwoman som har uppmärksamheten åt alla håll samtidigt, så jag såg det inte som ett problem. Det borde jag ha gjort. Den kvarten som jag med klump i halsen irrade runt och frågade varenda expedit om de fått in en föredetta vit men dock lika älskad kanin, gav onda ögat åt alla i mina ögon "tjuvaktiga mammor med undermålig moral" som stulit den tappade ovärderlige och gett "sin fula unge", stressande försökte komma ihåg precis var jag gått, den kvarten vill jag helst glömma.
Nu gäller följande: Stinky lämnar inte huset. Annat än i absolut nödfall. I absolut nödfall skall Stinky omedelbart förankras i barnvagnen. Jag ska även med alla medel försöka jaga rätt på fler Stinkysar, så vi kan bygga upp en armé med Stinkys så att om det skrämmande otänkbara trots allt skulle hända så ska det finnas inarbetade kollegor.
"Inte utan min Stinky Kanin"
Nu, ett år senare, är kaninen om möjligt än mer älskad. Han släpas runt i örat, runt överallt där den lilla damen förflyttar sig. Är hon trött är han lika självklar som nappen. Men han är inte längre lika vit. Eller fräsch. Så nu har han slutligen fått sig ett namn. I ett års tid har han helt sonika refererats till som "kanin". Nu heter han Stinky. Go figure.
Vi var på ett HM i hooden häromveckan. Stinky fick följa med, och jag visste ju att han inte på något sätt var förankrad i vagnen. Men jag är ju en mamma, en vuxen superwoman som har uppmärksamheten åt alla håll samtidigt, så jag såg det inte som ett problem. Det borde jag ha gjort. Den kvarten som jag med klump i halsen irrade runt och frågade varenda expedit om de fått in en föredetta vit men dock lika älskad kanin, gav onda ögat åt alla i mina ögon "tjuvaktiga mammor med undermålig moral" som stulit den tappade ovärderlige och gett "sin fula unge", stressande försökte komma ihåg precis var jag gått, den kvarten vill jag helst glömma.
Nu gäller följande: Stinky lämnar inte huset. Annat än i absolut nödfall. I absolut nödfall skall Stinky omedelbart förankras i barnvagnen. Jag ska även med alla medel försöka jaga rätt på fler Stinkysar, så vi kan bygga upp en armé med Stinkys så att om det skrämmande otänkbara trots allt skulle hända så ska det finnas inarbetade kollegor.
"Inte utan min Stinky Kanin"
Fotnot. Stinky återfanns på golvet på damavdelningen. Bland träningskläderna! Hur jag hamnat där känns ytterst oklart, men vad gör väl det? Stinky är home safe.
måndag 18 juni 2012
Ungefär såhär
Ja, tillslut köpte jag blåkorn. Och hann strössla över lagoma mängder (möjligen lite för mycket?) över syrenhäcken lagom tills regnet upphörde och solen kikade fram. Hej murphy.
Nej, de där HM-kläderna fick åka tillbaks. Skjortan var gubbful och klänningen tunn som ett par nylonstrumpor. Istället åkte vi till Ikea och köpte två poängfåtöljer (i beige sadelgjord för den som undrar, jag har dregglat över dessa sen vi flyttade hit och nu tillslut kom vi på Var De Hör Hemma och där står de nu) en blå skål som är som gjord för svenska jordgubbar och nåt mer som kändes väldigt viktigt.
Folksam har visst färgtestat utomhusfärger under några år, jag tackar för den oberoende produktinformationen och går nu, efter själva rekningsfasen, över till nästa fas: körschemat. Innan denna sommar är över så ska huset lysa som en lakritsbefläckad sockerbit, om ni har överseende med metaforen. Ett utestående frågetecken jag måste googla vidare på: kan man måla betonggrunden?
Jaha, annat på att-göra-listan: ett fotoalbum till svärmor, städa garderoberna, rensa och strukturera i tvättstugan och så det eviga sorgebarnet där jag känner mig tveksam till om det någonsin kommer att gå att få i ordning: friggeboden.
Jomenjustja, jag ska ju måla utemöblerna också. Men så länge vädret är sk ostadigt lär både utemöbler och fasad se ut precis som det gör just nu.
Nej, de där HM-kläderna fick åka tillbaks. Skjortan var gubbful och klänningen tunn som ett par nylonstrumpor. Istället åkte vi till Ikea och köpte två poängfåtöljer (i beige sadelgjord för den som undrar, jag har dregglat över dessa sen vi flyttade hit och nu tillslut kom vi på Var De Hör Hemma och där står de nu) en blå skål som är som gjord för svenska jordgubbar och nåt mer som kändes väldigt viktigt.
Folksam har visst färgtestat utomhusfärger under några år, jag tackar för den oberoende produktinformationen och går nu, efter själva rekningsfasen, över till nästa fas: körschemat. Innan denna sommar är över så ska huset lysa som en lakritsbefläckad sockerbit, om ni har överseende med metaforen. Ett utestående frågetecken jag måste googla vidare på: kan man måla betonggrunden?
Jaha, annat på att-göra-listan: ett fotoalbum till svärmor, städa garderoberna, rensa och strukturera i tvättstugan och så det eviga sorgebarnet där jag känner mig tveksam till om det någonsin kommer att gå att få i ordning: friggeboden.
Jomenjustja, jag ska ju måla utemöblerna också. Men så länge vädret är sk ostadigt lär både utemöbler och fasad se ut precis som det gör just nu.
Etiketter:
alla dessa borden och måsten,
home sweet home,
svensk sommar
lördag 16 juni 2012
Jag ger er min Facebookstatus, vad jag gör just denna lördagsförmiddag
Räknar ut hur mycket färg som kommer att gå åt för att måla om huset. Det som inte är tegel, alltså. Och så funderar jag på skylift och hur man lägger gräsmatta. Och om de fula utebänkarna blir snyggast svarta eller grå. Om inte idag är dagen då vi slutligen kommer att köpa blå korn. Och om det inte skulle kunna ta och sluta regna så vi får inviga vår nya trimmer slash buskkapare idag.
måndag 11 juni 2012
Plötsligt händer det
Och så var det dagen D, den dagen när äkta makens semester slash föräldraledigt tog vid, och nu har vi tio ljuva veckor tillsammans, utan väckarklocka! Underbart!
Förutom att njuta av den svenska sommaren så ska vi inreda hallen, måla om fasaden, försöka angripa vårt ogräs och räkna på vad det skulle kunna kosta att få gräsmatta på hela framsidan och en tilljämnad kortsida. Hugga ved, bygga nån form av vedskjul, grilla grilla grilla, dricka kaffe på balkongen och bara vara.
Livet är toppen.
Förutom att njuta av den svenska sommaren så ska vi inreda hallen, måla om fasaden, försöka angripa vårt ogräs och räkna på vad det skulle kunna kosta att få gräsmatta på hela framsidan och en tilljämnad kortsida. Hugga ved, bygga nån form av vedskjul, grilla grilla grilla, dricka kaffe på balkongen och bara vara.
Livet är toppen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)