Roa mig.

Jag har varit hemma i drygt tre månader. Tre och en halv, kanske. Jag konstaterar:

1. Det har gått jättesnabbt. Jag var och fikade på jobbet häromdagen och det kändes som om jag bara haft semester ett par veckor.
2. Jag älskar att vara ledig och gå och snusa på min bäbis på dagarna.
3. Jag har ingen aning om varken hur länge jag ska vara ledig, när Pappan ska vara ledig och när och om vi får dagisplats till lillfisan, vardagsedge på den (eller kanske mer dålig planering).
4. Trots mina ljuva lata dagar blir jag lite rastlös och känner mig onyttig så fort jag inte gör nåt nyttigt (tex plockar upp ruttna äpplen som ligger och geggar in sig i gräsmattan, eller rensar bland foton på hårddisken och skickar de bästa på framkallning, där suger jag fett och får isningar längs ryggen för att jag är så värdelös på det, burr)
5. Jag gör to do-listor på löpande band. Vi har tusen oavslutade och ännu ej påbörjade projekt här i förortshuset. Och det kliar i mina fingrar!
6. Är du stockholmsbaserad mammaledig så hojta till så tar vi en fika.

Godmorgon!

En hälsning från en morgonpigg tremånaders bäbis. Vi har det bara fint, tackar så mycket. Hon sover som en klubbad oxe på nätterna, kräks nån gång ibland till sin känsliga moders förfäran, har vänt sig från mage till rygg (i helgen, note to self) och har börjat att aktivt greppa saker och stoppa i munnen (senaste veckan, note to self). Hon börjar även att prata lite (typ sista dagarna, note to self) och trivs i sitt babygym från ikea i korta stunder och i babysittern likaså (note to self).

Utveckling i rasande tempo, som ni märker! Men min egen utveckling, eller tillbakaveckling eller vad vi ska kalla det, är tempot mer modest. Jag ligger fortfarande på 70+, helt sinnessjukt att det ska vara så svårt att gå ner i vikt trots att jag knappt äter kolhydrater alls. Sextiotre ska jag ner till, och om jag sniglar mig neråt i samma takt som nu, så bör jag ha nått mitt mål i mitten av december. Mitten av december!! Suck.