Jag har varit hemma i drygt tre månader. Tre och en halv, kanske. Jag konstaterar:
1. Det har gått jättesnabbt. Jag var och fikade på jobbet häromdagen och det kändes som om jag bara haft semester ett par veckor.
2. Jag älskar att vara ledig och gå och snusa på min bäbis på dagarna.
3. Jag har ingen aning om varken hur länge jag ska vara ledig, när Pappan ska vara ledig och när och om vi får dagisplats till lillfisan, vardagsedge på den (eller kanske mer dålig planering).
4. Trots mina ljuva lata dagar blir jag lite rastlös och känner mig onyttig så fort jag inte gör nåt nyttigt (tex plockar upp ruttna äpplen som ligger och geggar in sig i gräsmattan, eller rensar bland foton på hårddisken och skickar de bästa på framkallning, där suger jag fett och får isningar längs ryggen för att jag är så värdelös på det, burr)
5. Jag gör to do-listor på löpande band. Vi har tusen oavslutade och ännu ej påbörjade projekt här i förortshuset. Och det kliar i mina fingrar!
6. Är du stockholmsbaserad mammaledig så hojta till så tar vi en fika.
Om du vill, så vill jag. Går av föräldraledigheten i januari. Har försökt locka med mig din kompis Minna på mammaträff men hon kunde inte då, och de andra tjejerna jag träffast börjar jobba nu igen!
SvaraRaderaEh min första mening låter helt fel i sammanhanget, den skulle vara mer såhär: Jag fikar gärna om jag verkar intressant att träffa! ;)
SvaraRaderaDet kanske går bra med en arbetande Västeråsare också? ;)
SvaraRaderaMera blogg!!!
SvaraRaderaAnna: Låter bra! :)
SvaraRaderaSara: Alltid!
Minna: Stressa mig lagom... Jag försöker, jag försöker!
Jag vill oxå fika! :)
SvaraRadera