onsdag 27 juni 2012

Det var visst midsommar det

Våra planer om dans kring traditionell midsommarstång i Dalarna totalhavererade. Halva familjen insjuknade i maginfluensa. Med självömkan kan jag konstatera att jag blev den värst drabbade. Oh well. Det kommer fler midsomrar. Och jag undrar om jag inte gick ner nåt kilo på kuppen?

Svensk elegans

Det verkar som om jag numera prenumererar både på Allt om Mat och Sköna Hem. Vad gör man inte för några skålar swedish grace?

onsdag 20 juni 2012

Den som har konstruerat MATA har nog inte varit i kontakt med små barn

Okej Ikea. Det är jag igen. Men allvarligt alltså. Den här MATA. Vi köpte den för "gud-så-smart-en-sugkoppsring-på-tallriken-då-kan-hon-ju-lära-sig-att-äta-själv-utan-att-nödvändigtvis-slänga-tallriken-på-golvet-mindre-städjobb-alltså!", kanske inte i eufori, men med en tacksamhetens tanke över Den Sluga Idén. En tallrik som sitter fast på bordet! Wihoo!

Det tog max tre sekunder innan hon insåg att det går jättebra att dra den mot kanten och få luft under sugfunktionen och vips rycka loss den. Det tog max tio sekunder innan hon insåg att det räcker med lite muskelstyrka för att rycka skålen rakt upp, och vips där for både pastan och skålen all världens väg.

Haklappen som ingick har noll passform.

Gör om gör rätt, Ingvar!

Kram,
din förövrigt hängivne kund
"du vet nog vem"

tisdag 19 juni 2012

Familjemedlem nummer sju

Nu pratar jag inte om vår novemberbebis. Vi har i familjen, ungefär lika länge som vår dotter är gammal, en kanin. Från början alldeles kritvit, sagolikt mjuk och med långa gosiga öron. Blev genast dotterns favorit.

Nu, ett år senare, är kaninen om möjligt än mer älskad. Han släpas runt i örat, runt överallt där den lilla damen förflyttar sig. Är hon trött är han lika självklar som nappen. Men han är inte längre lika vit. Eller fräsch. Så nu har han slutligen fått sig ett namn. I ett års tid har han helt sonika refererats till som "kanin". Nu heter han Stinky. Go figure.

Vi var på ett HM i hooden häromveckan. Stinky fick följa med, och jag visste ju att han inte på något sätt var förankrad i vagnen. Men jag är ju en mamma, en vuxen superwoman som har uppmärksamheten åt alla håll samtidigt, så jag såg det inte som ett problem. Det borde jag ha gjort. Den kvarten som jag med klump i halsen irrade runt och frågade varenda expedit om de fått in en föredetta vit men dock lika älskad kanin, gav onda ögat åt alla i mina ögon "tjuvaktiga mammor med undermålig moral" som stulit den tappade ovärderlige och gett "sin fula unge", stressande försökte komma ihåg precis var jag gått, den kvarten vill jag helst glömma.

Nu gäller följande: Stinky lämnar inte huset. Annat än i absolut nödfall. I absolut nödfall skall Stinky omedelbart förankras i barnvagnen. Jag ska även med alla medel försöka jaga rätt på fler Stinkysar, så vi kan bygga upp en armé med Stinkys så att om det skrämmande otänkbara trots allt skulle hända så ska det finnas inarbetade kollegor.


"Inte utan min Stinky Kanin"


Fotnot. Stinky återfanns på golvet på damavdelningen. Bland träningskläderna! Hur jag hamnat där känns ytterst oklart, men vad gör väl det? Stinky är home safe.

Rea på Blocket

Jag har prutat på Blocket. Nästan 30% ner. Det räknas väl som midsommar-rea, va?

måndag 18 juni 2012

Ungefär såhär

Ja, tillslut köpte jag blåkorn. Och hann strössla över lagoma mängder (möjligen lite för mycket?) över syrenhäcken lagom tills regnet upphörde och solen kikade fram. Hej murphy.
Nej, de där HM-kläderna fick åka tillbaks. Skjortan var gubbful och klänningen tunn som ett par nylonstrumpor. Istället åkte vi till Ikea och köpte två poängfåtöljer (i beige sadelgjord för den som undrar, jag har dregglat över dessa sen vi flyttade hit och nu tillslut kom vi på Var De Hör Hemma och där står de nu) en blå skål som är som gjord för svenska jordgubbar och nåt mer som kändes väldigt viktigt.
Folksam har visst färgtestat utomhusfärger under några år, jag tackar för den oberoende produktinformationen och går nu, efter själva rekningsfasen, över till nästa fas: körschemat. Innan denna sommar är över så ska huset lysa som en lakritsbefläckad sockerbit, om ni har överseende med metaforen. Ett utestående frågetecken jag måste googla vidare på: kan man måla betonggrunden?
Jaha, annat på att-göra-listan: ett fotoalbum till svärmor, städa garderoberna, rensa och strukturera i tvättstugan och så det eviga sorgebarnet där jag känner mig tveksam till om det någonsin kommer att gå att få i ordning: friggeboden.
Jomenjustja, jag ska ju måla utemöblerna också. Men så länge vädret är sk ostadigt lär både utemöbler och fasad se ut precis som det gör just nu.

lördag 16 juni 2012

Jag ger er min Facebookstatus, vad jag gör just denna lördagsförmiddag

Räknar ut hur mycket färg som kommer att gå åt för att måla om huset. Det som inte är tegel, alltså. Och så funderar jag på skylift och hur man lägger gräsmatta. Och om de fula utebänkarna blir snyggast svarta eller grå. Om inte idag är dagen då vi slutligen kommer att köpa blå korn. Och om det inte skulle kunna ta och sluta regna så vi får inviga vår nya trimmer slash buskkapare idag.


måndag 11 juni 2012

Plötsligt händer det

Och så var det dagen D, den dagen när äkta makens semester slash föräldraledigt tog vid, och nu har vi tio ljuva veckor tillsammans, utan väckarklocka! Underbart!

Förutom att njuta av den svenska sommaren så ska vi inreda hallen, måla om fasaden, försöka angripa vårt ogräs och räkna på vad det skulle kunna kosta att få gräsmatta på hela framsidan och en tilljämnad kortsida. Hugga ved, bygga nån form av vedskjul, grilla grilla grilla, dricka kaffe på balkongen och bara vara.

Livet är toppen.

torsdag 7 juni 2012

Kära dagbok

Eftersom jag varken skurade toaletterna eller dammsög så är jag evinnerligt tacksam åt att det blev ett sånt kanonväder i går. Vi, hela skaran på våra filtar, stämde till och med upp i nationalsången (båda verserna!) för att fira det fina vädret och vår gemensamma ledighetsdag. Grillade mashmallows är förövrigt löjligt gott.

På kvällen åkte grillen fram. Det är svårt att låta bli att grilla när det är fint väder.

Jag avrundade framåt småtimmarna med att baka två kladdkakor.

tisdag 5 juni 2012

Det finns naturligtvis tyngre frågor i tillvaron, men för mig är det ändå irriterande

Jag kan inte kommentera på blogger-bloggar. Det är osannolikt märkligt. Varken som inloggad eller som anonym eller på nåt annat sätt. Jag fastnar bara inte. Nu vet ni det.

Det är ju inte nyttigt nånstans

men jösses alltså, ost och skinkpaj. Eller Quiche Lorraine, så låter det flådigare. Det är ju sanslöst gott. Och ungarna äter som de aldrig fått mat tidigare.
Lite tomater och gurka i en skål bredvid skapar i allafall en känsla av att pricka av alla delar i kostcirkeln.

Kära Ingvar

Ja, det blir lite mer personligt om vi är du med varann, tycker du inte?

Du kanske rentav känner igen mig, jag är ju hos er ganska ofta. Snirklar min väg fram och lite beroende på vad jag för tillfället är på jakt efter så stannar jag, klämmer, känner, funderar. Ofta hamnar det saker i vagnen eller i Den Gula Kassen. (Bra förresten, med de där lite mindre blå kassarna. Jättebra.)

Okej, jag kan bara snabbt säga att vi är mer än nöjda med balkongstolarna. Det är väl vädret som inte helt varit på vår sida. Lite synd däremot att blomlådorna jag spanat in, redan var slut för säsongen! Hur tänkte ni här?

Men det jag egentligen ville var att ge er lite, kan vi kalla det, tips. Alltså, det är ju ingen hemlighet att ni brukar snegla åt både höger och vänster när ni designar era grejor. Jag gillar det. Men jag tycker att det finns luckor. Vävda plasttrasmattor, tänk pappelina. Mängder av ugnsfasta formar i härliga färger och många storlekar (glöm inte oss jättefamiljer!), tänk le creuset. Snygga grejor, men alldeles för dyra. Det borde ni väl kunna göra lika bra, fast billigare?

Hej så länge,
Den Tillgivne Kunden

Jag har fortfarande varken dammsugit eller skurat toan

Väderprognosen ligger kvar. Jag går för sol i morgon. Picknickmat handlad, vi tar med oss lilla grillen, brassar hamburgare (färska såklart, med friscobröd, nåt annat är otänkbart), mashmallows och fruktsallad.

Ryggläge på en filt, glada barn som leker och är sams, en make som håller ett öga på lillfisan, små luddiga moln som glider över en klarblå himmel. Småprat med gamla goda vänner. Och kaffe.

Spikat och klart.

Ja jag undrade just när det var dags

Välkommen radarpartner, vi lär väl hänga tajt till november.

Det börjar verka kärlek banne mig

Jag älskar den. Den är helt fantastisk. Bästa uppfinningen sen... färgteven. I ett nafs har man dammsugit upp grabbarnas frukostfrallesmulor, för att inte tala om dotterns. Hon älskar att äta, men halva mackan lyckas ändå bli pulveriserad och spridd över köksgolvet. Och man behövde inte ens väggmontera den.

Vågar man hoppas?

Vågar jag chansa på att jag slipper ägna dagen åt att dammsuga och skura toan? Slipper klättra upp på vinden och bära ner stolar? Slipper förbereda en jätteladdning rabarberpaj i långpanna?

måndag 4 juni 2012

Jag såg det inte riktigt komma

Den där veckan innan vädrets makter bestämde sig för att det skulle bli november i juni, den veckan när det var varmt, skönt och somrigt, då gjorde vi picknickplaner för nationaldagen. Trevligt initiativ, det var det fler som tyckte, och plötsligt var vi en hel skara med nationaldagsfirare. Då passade jag på att lite storstilat slänga ur mig "om det är dåligt väder så kan vi hänga hemma hos oss allihop". Enkelt att erbjuda när solen står som spön i backen. Vad var då oddsen för att det skulle bli höststormar? Obefintliga, skulle jag säga.

Nu känns det som om det är läge att klättra upp på vinden och hämta ner alla extrastolar.

Ur en garderobs dagbok

Min garderob är sorgligt eftersatt. Vi flyttade in i ett renoveringskaos i samma veva som jag blev gravid. Vilket innebar att varje krona som inte gick till mat och el gick till snickaren, och de få trökplaggen jag använde om och om och om igen under graviditeten låg (näg jag inte hade dem på mig) nerknölade i en blå ikeapåse. Alltså, jag gick graviditeten igenom i ETT par mammajeans. På sant. Resten av mina smalkläder låg i nån flyttkartong i röran eller en i oöppnad resväska.

Tillslut var gravidkilona borta, renoveringen ett betongdammigt minne blott och garderoberna monterade. Då insåg jag att jag bara hade fula och tråkiga kläder, så säkert 60% av allt jag hade åkte till "välgörande ändamål". Kvar stod jag med en ytterst begränsad garderob dock med en visserligen vacker med ganska vardagligt opraktisk brudklänning och tjong, där jag var på smällen igen.

Så nu, nu har jag haft mammaklädsshoppingbonanza! Och är inte bara det så himla jättetråkigt? För vad kan vara tråkigare att köpa än mammakläder? Men men, med inställningen att min make inte ska behöva skämmas över sin lagvigda så har jag trotsat alla ångestfyllda provrumskval, och nu har jag faktiskt en helt rimlig mammagarderob att ta mig runt, både under sommaren och hösten. Bara en sån sak som tre par byxor. Och ett par shorts. Awesome.

Same same but different

Dotterns välkissade nattblöja doftar misstänkt likt hissarna på centralen. Att min söta dotters sötrumpas lilla kiss ska lukta som alkispisset. Det vill man liksom inte tänka sig.

Att (försöka) göra ett avslut

Vi fick ett plötsligt infall igår, att vi skulle avsluta våra gamla förehavanden med den gamla banken. Den värdelösa, oproffessionella, kund-o-orienterade, dryga banken. Vi kan kalla den Länsförsäkringar Bank. De har bara fått ligga där och skvalpa, våra gamla konton med nollsaldon. Nu kände jag mig bara så sjukt trött på att överhuvudtaget få hem kuvert med deras fula logga på (ja ni hör ju, jag blir fortfarande jätteprovocerad bara av att de existerar som näringsverksamhet).

Banken här ute i förorten har söndagsöppet. Okej tänkte vi, vi åker och avslutar skiten. Så vi stoppade alla bankdosor och gamla kort i en påse, hoppade in i bilen och susade.

I bilen dit satt vi och fnissade fram olika scenarier som innefattade allt ifrån vidimerade intyg i tre kopior från grannar med id-handlingar i original till underskrifter från barnens lärare för att avslut av våra konton skulle över huvud taget vara möjligt. Samt en handläggningstid på två till fyra månader.

"Alltså, det är ju inte SÅ ENKELT att avsluta konton" sa banktjänstemannen (en kvinna förövrigt) och snörpte på munnen. Jag fick en fnissattack "vad var det jag saaaa" väste jag till maken. Eller väste och väste, jag tror jag sa det i vanlig samtalston förresten. "Nä, för först måste KORTEN avslutas, och det har en handläggningstid på några dagar, körningarna görs BARA PÅ NATTEN." Ehh? Köriningar? Vaddå för körningar? Kortavslutningskörningnar?? Kort som inte använts på över ett år? Vad är problemet?
"Jag saaaa ju det" sa jag till maken. Han nickade.
"Vilket konto ska pengarna in på?" undrade snörpkvinnan uppfordrande. "Nu är det väl några ören vi pratar om eftersom kontona är tömda, så de kan vi ta kontant" sa jag, vänligt leende. "NEJ DET GÅR INTE FÖR VI HANTERAR INTE KONTANTER!" Att sätta in dem på svärfars konto i samma bank (det enda kontonummer vi där och då hade tillgängligt), det var tydligen JÄTTEJÄTTEKRÅNGLIGT.

Ja. Om vi summerar det hela så är vi fortfarade kunder på hatbanken. Numera dock utan varken kort eller dosor. The end.

fredag 1 juni 2012

Och där rök den sista kanelbullen

När jag sa till maken att vi skulle äta oss igenom frysen den här veckan är jag osäker på om, när han tyckte att det var en bra idé, han i det tänkte att jag ensam skulle äta upp alla kanelbullar som fanns kvar från dotterns kalas.

Hursomhelst så är det försent att göra något åt saken nu.