Svart och vitt.

Om man helt och hållet vill eliminera varje form av socialt umgänge så kan man måla huset. Två veckor i dag, vi har fortfarande massor att göra, precis så som det fungerar med en ettåring i hasorna. Vi kör från morgonen till elva på kvällen. Jag drömmer om att jag målar hus gratis, om pianister med målarfärgspill på kostymen och i håret och känner stress mot både regn och hyrkostnaden för byggställningen. Knaprar panodil mot värkande axlar, nacke och rygg och det känns som om vi grillar korv varje dag, så långt sträcker sig matplaneringen och fantasin.

Men herregud vad fint det blir.

Ett par regnfria dagar till, tack, snälla snälla. Vi behöver dem verkligen. Amen.

Det börjar verka kärlek banne mig

Jag älskar den. Den är helt fantastisk. Bästa uppfinningen sen... färgteven. I ett nafs har man dammsugit upp grabbarnas frukostfrallesmulor, för att inte tala om dotterns. Hon älskar att äta, men halva mackan lyckas ändå bli pulveriserad och spridd över köksgolvet. Och man behövde inte ens väggmontera den.

Högtryck

Ja, i helgen var det ju högtryck, höhö.
Vi har tvättat balkongen. Hela lördagen och hela söndagen. Vår nya Kärcherdarling har gått varm. Balkonggolvet är helt plötsligt trärent och inte grågrönbrunt. Utemöblerna har förlorat både mosslager och ett antal stickor som for iväg i blotta trycket. Och sen gjorde vi en annan grej, en sån som alla säger "nej så kan man inte göra" om. För det blir fuktskador och yadayada.

Vi körde högtryck rakt på mexiteglet! Fniss. Alla gamla väl patinerade smutsfläckar gick inte bort, men jösses vad rent det känns helt plötsligt.

Ps. Säg inget till mitt försäkringsbolag, tack.

Huvud axlar knä och tå

I går tvättade vi taket på vår balkong. Balkongen är lång, går längsmed hela husets långsida (om inte längre). Balkongen är ganska djup också, och kändes förmodligen djupare just i går. Med skurhink, gummihandskar, panelborste och trasa, armarna över axlarna, vinglandes på en stege. 

Känslan är att förmodligen har detta tak aldrig tidigare tvättats. Samt att panodilförrådet omgående måste fyllas på.

I dag har vi en vilodag, maken jobbar, men i morgon ska kärchern få jobba. Då kör vi resten av balkongen. (Och sen känns det som om den ommålade fasaden på nåt sätt är inom räckhåll.)

Ingvar Kamprad says hello

Jag visste att jag inte skulle kunna motstå, så varför ens försöka?

Balkongstolarna förde en jämn kamp. Vi provade både länge och väl, de hade båda sina för och nackdelar. Med minsta möjliga marginal vann Högsten. Vår balkong och vi går en skön sommar tillmötes.

Stoppa pressarna, vi ändrar prioriteringsordning!

Det lutar åt att det blir balkongen istället för hallen som får en välbehövlig ansiktslyftning i helgen. Det måste vara min hook på att odla kryddor och mina pelagondrömmar som satt i gång det hela. Samt det faktum att bara kunna öppna balkongdörren en varm försommarmorgon och låta fröken fräken krypa ut och kika ut på världen mellan spjälorna utan att varken bli fullständigt genomsmutsig eller få stickor í händerna, är oerhört lockande.
Toppat med en finkaffe för mamman, bekvämt tillbakalutad i loungefåtölj gör tanken oslagbar.

Projekt hallen

Hallen blev visst aldrig inredd. Inte en enda krok finns att hänga jackor på. Vi har försökt att tänka ut smartaste lösningarna, försökt tänka utanför lådan. Men det är ju stört omöjligt. Nu har vi iallafall bestämt oss och det blir sjukt traditionellt (den där lådan kom vi tydligen aldrig utanför), så i Kristihim så målningsbättrar vi tak och väggar och sen stoppar vi in följande:

 Sen hoppas jag att jag får lite själsro.

Men jag kommer aldrig att ge mig förrän jag även har en sånhär. Men det får vänta.

Städningen var det

Nej. Här finns inte en enda fungerande rutin. Alls. Bara ett ständigt missnöje och ett grusbelagt hallgolv.

Jag är ambivalent, dels längtar jag så efter att en Rut ska städa hos oss, fatta vad skööönt! Tänk att komma hem till såpadoftande hus, skinande badrum, blanka golvsocklar och inte ett dammkorn så långt ögat kan nå!

Men dels känner jag mig tveksam till om jag vill att andra människor ska snoka runt bland våra grejor. Plus att jag säkert skulle efterstäda. Bara för att se om det gjort det ordentligt. Dessutom inbillar jag mig att Rut använder fel medel på fel ytor, är oförsiktig och ovarsam och gör hack i parketten och att hon inte gör allt jag vill att hon ska göra. (Okej, det kan ju vara en han också. Kanske borde skriva hen?) Ja, och kostnaden då.

Men vi diskuterar det med täta intervaller.

Köpa sig frihet? Eller lägga tiden på att städa själv och köpa en snöbyrå till hallen?

Förr eller senare ska jag ha den dära byrån. Banne mig.

I sann husmorsanda

Jag försöker bli lite slug. Jag har en ambition att hitta smarta time savings i vardagen, och jag tänker att om jag lyckas lokalisera dem och implementera dem nu när jag fortfarande är mammaledig (och har All Tid I Väääärlden...) så kanske de är etablerade lagom tills Vardagen och Ekorrhjulet bankar obarmhärtigt på dörren.

Okej. Det är inte märkvärdigare än att jag håller på att jobba in veckomenyer. Det gör säkert alla andra, men för oss har det varit lite mer ad hoc, lätt panik på Coop, hoppsan mjölken är slut - igen!, och köttfärssås fem dagar i veckan. (Lasagne de andra två.)

Jag ser bara vinster.

1. Vi äter betydligt mer varierat. Jag har en pilasterhylla som dignar av olästa kokböcker, men jag surfar runt, och framförallt på receptpunktnu hittar jag middagarna. Det är till och med roligt! Och en utmaning att hitta nya grejor (som ska falla hela familjen i smaken). Mitt helt nya är att vi ska äta fisk varje vecka, det har vi verkligen inte gjort (eftersom att en av boysen i familjen haaatar fisk. Pust.).

2. Vi, och framför allt barnen, äter mer grönsaker! Fråga mig inte hur det hänger i hop, men det kanske är så enkelt som att när maten ändå är planerad och alla ingredienser finns hemma så skär vi upp lite extra grönsaker i bara farten. Och killarna äter mer och mer. Dottern, den lilla smaksensationsbönan, vill ha ALLT.

3. Vi spar pengar. Det hinns inte glömmas bort massa mat längst bak i kylen som sen själva tar och vandrar i flock ut och ner i soptunnan. Vi har hemma det vi ska äta. Dessutom blir det nästan alltid matlåda, både till mig och till maken.

4. Tiden, tiden! I stället för att läsa Aftonbladet ytterligare en gång på nätet så letar jag recept. Med ingredienserna på lapp i näven går shoppingen rekordsnabbt. Frågor på det?

Och så här ser förortsmenyn ut denna vecka:

Och i morgon ska jag prata om städning. ;)

Som vi har längtat

Förrförra veckan, dvs förra veckan familjen var fulltalig, så inledde vi vårt Sagan om ringen-maraton. Fast det blev ju inget maraton, eftersom vi inte hann klart. Vi har tredje delen kvar, dvs 263 minuter med hober, alver och andra figurer.
Förra veckan var jag och maken så sjukt sugna på att tjyvtitta, bara lite, vi behöver ju inte berätta för barnen. Men det gjorde vi inte. Vi höll oss.

I kväll ska det ske. Vi ska äta tidig middag och försöka vara bänkade till 19. Snacks och läsk och hela familjen ihoptryckt i soffan. Sen blir det filmtajm!

I dag, torsdag

Jag vill verkligen till Ikea, men det är en upplevelse jag vill dela med någon (äldre än elva månader och två dagar). Så det blir nog inget, får lura med mig maken i helgen i stället.
Jag får istället ringa och jaga den grävare som vi behöver få hit om vi ska få upp studsmattan någon gång och få husfrid i familjen. Mark behövs jämnas till.
Jag har nämligen paxat den enda jämna och gräsbevuxna ytan på hela tomten, där vi hade studsmattan förra året, till min solstol i år. Så det så.

Två veckor

Det känns som om jag har sagt detta typ hela hösten (mest med hoppet som säkerhet i uttalandet i och för sig), men nu säger jag det igen:

Jag tror att nerevåningen är klar om två veckor.