Svart och vitt.

Om man helt och hållet vill eliminera varje form av socialt umgänge så kan man måla huset. Två veckor i dag, vi har fortfarande massor att göra, precis så som det fungerar med en ettåring i hasorna. Vi kör från morgonen till elva på kvällen. Jag drömmer om att jag målar hus gratis, om pianister med målarfärgspill på kostymen och i håret och känner stress mot både regn och hyrkostnaden för byggställningen. Knaprar panodil mot värkande axlar, nacke och rygg och det känns som om vi grillar korv varje dag, så långt sträcker sig matplaneringen och fantasin.

Men herregud vad fint det blir.

Ett par regnfria dagar till, tack, snälla snälla. Vi behöver dem verkligen. Amen.

Vimplarna, the story continues

Jo, jag sitter för fullt och syr fast dem nu. Dubbla varv med zickzack. På rött och blått bomullsband. Jag måste säga att jag är svårligen imponerad av mig själv.

Sa jag verkligen textillim?

Klockan halv fyra, och två alvedon senare: Undras om 80 vimplar räcker?

Att fästas i lämpligt band.

Liverapport! Detta händer JUST NU i förorten!

Klockan är strax efter tio, det är måndag morgon. Jag har på en timme klippt 50 vimplar. Ni fattar ju, va? 50 vimplar. Detta kan sluta precis hur som helst.

Högtryck

Ja, i helgen var det ju högtryck, höhö.
Vi har tvättat balkongen. Hela lördagen och hela söndagen. Vår nya Kärcherdarling har gått varm. Balkonggolvet är helt plötsligt trärent och inte grågrönbrunt. Utemöblerna har förlorat både mosslager och ett antal stickor som for iväg i blotta trycket. Och sen gjorde vi en annan grej, en sån som alla säger "nej så kan man inte göra" om. För det blir fuktskador och yadayada.

Vi körde högtryck rakt på mexiteglet! Fniss. Alla gamla väl patinerade smutsfläckar gick inte bort, men jösses vad rent det känns helt plötsligt.

Ps. Säg inget till mitt försäkringsbolag, tack.

Projekt hallen

Hallen blev visst aldrig inredd. Inte en enda krok finns att hänga jackor på. Vi har försökt att tänka ut smartaste lösningarna, försökt tänka utanför lådan. Men det är ju stört omöjligt. Nu har vi iallafall bestämt oss och det blir sjukt traditionellt (den där lådan kom vi tydligen aldrig utanför), så i Kristihim så målningsbättrar vi tak och väggar och sen stoppar vi in följande:

 Sen hoppas jag att jag får lite själsro.

Men jag kommer aldrig att ge mig förrän jag även har en sånhär. Men det får vänta.