torsdag 31 mars 2011

Men vad förvånad jag skulle bli

Nu hade ju den BM som gjorde vårt ultraljud inga som helst tveksamheter kring att det är en liten brutta som lever rövare där inne i bamsemagen. Men ändå. Tänk om det skulle komma ut en liten grabb iallafall! Gud så förvånad jag skulle bli. I ungefär tre sekunder. Sen skulle jag tänka "jaja, såklart, hur kunde vi tro nåt annat? med tre killar redan, visst, det är ju självklart, hej och välkommen lille vän" och så skulle jag tänka att "ja, killnamnet är ju redan klart, så smidigt" och så fort vi kommit hem från BB så skulle jag lägga ut de rosa små klänningarna på blocket. (Jo, för jag är ingen genusmamma. Jag tycker gott och väl att rosa klänningar är tjejattribut, om inte gossebarnet så insisterar på annat.)

Min sämsta gren

Jag gillar inte att vara gravid. So sue me. Jag trivs inte med att ha gått upp 15 kg, att vara ständigt anfådd och med en halsbränna som skulle göra Katla grön av avund. Jag blir tokig av den rörelsebegränsning som min basketbollmage ger mig, galen över att inte orka nåt, förbannad över att jag känner mig som hundra år när jag med lååångsamma steg forcerar trappor (där varje steg belastar mina knän på ett synnerligen otrevligt sätt) och så trött på att jag bara kan sova på rygg eller på höger sida. Att inte få dricka vin känns som en obetydlig eftergift i sammanhanget. Detta trots att jag nog har en ohyggligt smidig och enkel graviditet, i jämförelse med skräckhistorier om eviga kräksessioner, bäckenuppluckringar och allt vad det nu kan vara. Sen kan folk oooohhha och ååååhhhhaaa och på alla sätt tycka att jag har så "fin mage" och "ser så smal ut förövrigt" men det är faktiskt inte ens sant. Jag är skittrött på det här nu, och jag räknar ner, varje sekund tills den där efterlängtade minibruden behagar göra entré. På lördag går vi in i v 33.

onsdag 30 mars 2011

Pax vobiscum

Vi saknar en garderob till lilla fröken fräkens rum och garderobsdörrar både till sovrummet och tvättstugan. Huruvida min utmattningskänsla vid blotta tanken av att släpa hem garderober från ikea och bygga ihop dem beror på det faktum att jag är ohyggligt gravid, tämligen orörlig och astrött eller det faktum att vi redan släpat hem 14 stycken hittills (och byggt upp elva) är oklart. Jag gissar dock att faktum nummer två kan vara en trolig vinnare.

Dagens beroendeerkännande


  • Finncrisp med smör

  • Smoothie på fetyoghurt

Åh, säger jag bara!

En övergående fas, får man hoppas...

Man lever i den verklighet man lever, med allt det innebär. Tidigare lade jag stora delar av min lön på kläder och skor (åh... skor...), finschampon och det där lilla extra. Vad det nu kunde vara. Just precis nu tömde jag kassen jag har alla kvitton i sen vi flyttade in i augusti, och där dominerar Bauhaus och Ikea, kompletterat av andra byggmaterialsföretag. Mitt i alltihop hittade jag ett kvitto på ett par jodphurskängor som jag köpte i höstas - för två tusen kronor! Två tusen! Kläder har jag köpt i absoluta nödfall, och bara på HM. Jag fick nästan en liten ågrenattack över att jag i detta byggliv tyckte att jag hade mage att lägga så mycket pengar på skor när vi fortfarande inte köpt garderobsdörrar till tvättstugan. Som sagt. Nytt liv, nya prioriteringsområden.

Typ en vecka senare

Hjälp vad tiden går fort! Jamen sen sist då:

  • Jag hade på min lördagsvägning gått upp 0,4 kg. Känns trökigt, men jaja.

  • Jag har ätit en sagolikt god moussetårta (i fredags, firade trettioåring) och en kladdkaka (ja men vem kan motstå?, firade fyrtioåring), men förövrigt är jag godisfri.

  • Vårt sovrum är färdigt! Elementet ska strykas en gång till, men det är det enda. Nu bygger vi garderober (två gjorda, vi har tre kvar) och sen saknas bara garderobsdörrar, får se om vi hinner klämma in ett besök på Ikea i helgen.

onsdag 23 mars 2011

The survival of the fittest

Sonen vill absolut ha en ”hemmagjord dajmtårta” när han fyller år. Nu har jag googlat på recept, men jag vet inte, jag tycker inte det låter så jättekul. Dessutom är alla fullproppade med mandel eller hasselnötter, och om jag inte vill behöva sticka en kniv och en kulspetspenna i halsen på sambon innan jag ringer 112 (”lätt att slå”) så ska vi nog undvika tårta med nötter i. (Vill gärna att den kommande dottern ska få träffa sin pappa, dessutom.)

Men jag funderar på ett alternativ, nämligen att delegera dajmtårta till barnets mormor, så kan jag själv bidra med en kladdkaka. Som en back up om dajmtårta inte faller alla i smaken och som en försäkran om att sambon överlever elvaårskalaset.

Kejsarinnan

Det här med kejsarsnitt verkar vi ha samma tanke kring men med olika tillvägagångssätt, lillbruden och jag. Jag tänker mig ordnade former, utifrån och in. Lillfia är helt klart på väg ut, hon sparkar och spjärnar och puttar och krånglar, så innan man vet ordet av så kanske man ser en arm som tittar ut genom ett hål på magen.

Lite läskig tanke. Men den känns just nu väldigt relevant på nåt sätt.

tisdag 22 mars 2011

Spanar i backspegeln

För ett år sen var vi på husvisning. Den första visningen, det första huset. Då föll vi som furor för vårt åttiotalsruckel i precis rätt område och trots att vi försökte spjärna emot med hull och hår och allt förstånd vi kunde uppbringa så tog magkänslorna totalt överhanden och vips hade vi köpt hus. Typ spontanshoppat.

Sen dess har vi gått igenom skärselden i form av att sälja två lägenheter med blandad framgång, flyttat in i drömhuset som visade sig vara helt ostädat och så äckligt att jag nästan grät, rivit ut hela nerevåningen och nästan hela övervåningen, dränerat, valt kakel, golv och kök och byggt friggebod och bott i detta bygge i åtta månader nu. Under tiden, mitt i byggdammet, har vi hunnit göra en bäbis och slå ihop våra småfamiljer till en stor och haft vardagsliv med läxläsning med barnen. Vi har varit tusen gånger till Bauhaus, lika många gånger till Ikea och dubbelt så många gånger till soptippen. Vi har levt med en kallvattendusch med jordens klenaste stråle i ett par månader och utan kök i en och en halv månad. Vinterskorna letade jag efter i flera månader, och hittade dem först i söndags. Javisst ja, vi tog en bonnpermis från byggdammet i oktober och åkte ett dygn till Yasuragi Hasseludden där vi kopplade av i varma källor och passade på att förlova oss.

Nu börjar vi se ljuset i tunneln. Vi har nerevåningen typ klar. Övervåningen tar form, och i den bästa av världar så är vi helt klara och har till och med en trappa på plats innan lillfia anländer till Förortsfamiljen. Och har vi riktigt tur har vi hunnit köpa vagn också.

Mitt i allt så har jag haft mitt allra bästa år hittills, och om det har börjat så här bra så ser jag liksom ingen ände på hur bra det kommer att bli.
Mot oändligheten. Och vidare!

I graviditetsvecka 31, som sagt

Inom loppet av två dagar har två män, vitala gubbar i 40-45årsåldern, pinsamt nog prejat mig på tunnelbanan för att kunna sno den sittplats jag spanat in. Under samma två dagar har två kvinnor, i 25-35årsåldern, rest sig upp från överfulla pendeltåg och tunnelbanor och generöst och vänligt erbjudit mig en sittplats.

Själviska, egoistiska gubbar alltså. Man hatar dem lite, det går inte att komma ifrån.

Jag säger nej tack

I går kom kallelsen till förlossningen. Av pest eller kolera väljer jag planerat kejsarsnitt.
Innan jag får kommentarer kring allt jag missar och hur oerhört fantastiskt det är med det dära härliga spontana vaginala, så vill jag bara säga:

Igångsättning i v 42+5, ett värkarbete till 100% syntetiskt, epidural som bara tog på halva magen och som final ett akutsnitt efter två dygn, dvs i v 43+0.

Sådärja, nu går det bra att försöka få mig att se tjusningen i en spontan förlossning.

måndag 21 mars 2011

Det är inte idioten i inlägget som skrivit det. Eller hur det nu var.

Om man inte är vaksam så kan man råka betala fel inbetalningskort när man ska betala sin prenumeration på tex AlltiHemmet. Om man i det där dubbelsidiga fakturainsticket som ligger med i plastpåsen, betalar fel inbetalningskort så betalar man inte bara sitt nummer av AlltiHemmet (som ju var tanken), utan man betalar också för ett erbjudande av tex Allt om Trädgård. En tidning som en med fruktansvärt ogröna fingrar tyvärr inte är det minsta intresserad av.

Detta misstag upptäcks ju inte förrän efter det att premien i form av en billig sekatör och en jätteful mönstrad liten bricka anlänt. Och man då bläddrar igenom högen med alla sina betalda fakturor och först då ser att man har betalat fel. Efter detta finns den där diffust gnagande känslan av att ”javisstja, jag måste ju säga upp den där felaktiga prenumerationen också” kvar i kroppen. Den känslan brukar komma i förstärkt form som ett brev på posten (!) i samma veva som ett nytt nummer av Allt om Trädgård anländer till adressen.

Vill det sig illa så hinner det gå nästan ett halvår innan man i all annan vardagsröra tillslut verkligen tar sig i kragen och säger upp tidningen. Då ligger en prydlig hög med Allt om Trädgård, fortfarande olästa, och väntar in våren. Eller nåt.

Men denna hypotetiska händelseutveckling skulle naturligtvis aldrig drabba undertecknad. No way. José.

söndag 20 mars 2011

Varnar känsliga tittare


Bifogade bild kan upplevas som stötande och äcklande. Men visst har mitt lilla blåmärke både ökat i omfång och djupnat i färg, sen igår?

Det är fortfarande fett svullet, så att säga.


Det tar aldrig slut


Här hos oss är det som vanligt. Dagens uppgift: för sambon att måla taken i sovrummen. För mig att tömma flyttkartonger, diska allt porslin och plocka in saker i köksskåpen.

Små små steg för mänskligheten, men ganska stora för Förortsfamiljen.


lördag 19 mars 2011

En lårkaka till kaffet?

I går gjorde jag världens praktvurpa, och landade handlöst på lårknölen (eller vad det kan heta). Det gjorde sjukt ont men jag bet i hop och log glatt mot publiken och försäkrade att "det gick såå bra!". Sen reste jag mig och haltade iväg.
Då blev jag så här snygg. Det ska bli intressant att följa såväl färgskiftningarna som den duktiga svullnaden framöver.
En dagens bild kanske? Inte?

30+0

Trettio fulla veckor hittills, och i dag glider vi in i vecka 31 med 77,4 kg i bagaget.

Jag är faktiskt jättenöjd, jag toppade ju på 78 kg för några veckor sen, så jag har åtminstone inte gått upp nåt.

fredag 18 mars 2011

Sockerfri

Den 21 februari var min första sockerfria dag. Sen dess har inget skett som jag inte erkänt, dvs jag har ätit ett par bullar, några skedar glass och några tuggor på en brownie. Men det är faktiskt allt. Så att jag ska hålla mig resterande dagar till 21 mars känns utan problem inom räckhåll.
Dessutom har det gått såpass bra att jag faktiskt tänker fortsätta ett tag till.

Fräs min näs

Jag ska sluta tjata, det här blir sista gången. Men jag bara känner så starkt att jag måste missionera ett varv till om förträffligheten med nässköljning. Typ sen befruktningen har jag varit ohyggligt täppt i näsan, sådär så att jag har irrat som en pundare med glasartad blick och hyperventilerat (genom munnen såklart eftersom jag inte kunnat andas med näsan) i jakten på försvunna otriviner hemma.
Jag fick en nässköljare av min sambo (som inte bara är doktor utan även lite perverst intresserad av öronnäsahals-området) i present (I PRESENT??) och la den direkt i badrumskåpet med följande tydliga upplysning ”ska du ge mig presenter vill jag ha nåt kul, den här kommer jag aldrig någonsin att använda, gud så äckligt”.

Så hände följande. En lördag kom, och med den andra chansen i melodifestivalen. Det var så ohyggligt tråkigt att jag tillslut tyckte att den där nässköljningen kunde vara riktigt uppfriskande i jämförelse.

En sköljning gjord. Sen var jag fast!

Nu sköljer jag morgon och kväll. Sambon också. Vi delar kärleksfullt i rosafärgat skimmer på en halvliter saltvatten över handfatet i badrummet, och sen detta första tillfälle har jag varit helt utan behov av otrivin. Tadam på den! Istället tycker jag att alla andra, ICKE sköljare, är ena äckliga typer. Vem vet vad de går och bär på, i sina hålrum? Urk liksom.

Det som ska bli lite extra intressant i sammanhanget är att se hur jag kommer att må när björkarna kläcks, jag som är så himla mycket björkpollenallergiker. (Dessutom bor vi typ i en björkdunge, haha.) Men mot byggdamm och nästäppa, hello nässköljaren säger jag bara.

torsdag 17 mars 2011

Dagens happening

Jag hann både få sonen till skolan i tid för att jag skulle hinna lämna in bilen på verkstan i tid för att jag skulle hinna vidare till KS och den mystiska Rh-gruppen till klockan nio. Där fick jag först lämna blod och sen fick jag en spruta i skinkan.

Jag gillar inte sjukhus. Jag stelnar till så fort jag kommer in genom entrén, och känner att jag får ökad puls direkt. Det luktar konstigt, alla är sjuka och ser sjuka ut och så vet man att här i huset ligger folk och dör. Om de inte redan är döda. Så tänker jag. Så det var med lätta steg jag tog mig därifrån igen, efter avslutat uppdrag.

Live från förortsvillan

Vi lagar middag, mitt i detta skälvande nu. Det blir en klassiker, nämligen bacon och potatisbullar. (Och sallad, mycket oliver och ruccola.) Så här gör vi, enligt som vi lärt oss (av nån som sett Tina laga mat på teve): nämligen att spara lite städjobb från induktionshällen genom att steka på en handduk! Det känns helknasigt, men det funkar geschwinnt.

Vad blir dagens middag hos er?

onsdag 16 mars 2011

Korv

Det blir falukorv och makaroner till middag, sa vi, och möttes av ett unisont NEEEEEEEEJ!!!! från våra otacksamma gourmetbarn.

Okej, det ska erkännas att det inte är min favoriträtt heller, så jag gjorde en sallad med ruccola och mozzarella att byta ut falukorven med. Men ändå. De är barn. De SKA gilla falukorv.


Nej tack. Om barnen själva får välja. (Men det får de inte.)

Hjälp.

Om knappt en månad fyller sonen elva. I vanlig ordning blir det familjekalas för alla och envar med koppling till barnet, coh vartannat år är det jag som förväntas bjuda på fikat. I år är det det här jag ska bräcka. May the force be with me.

Men orka.

Jag vabbade tre dagar, två i januari och en i februari. Tänkte vara lite effektiv och samla dessa på en och samma blankett (kan ha att göra med att jag glömde att skicka in för de första två och inte kom på det förrän vab-dag nummer tre), med gjorde förövrigt allt enligt boken och gick lydigt till skolan och bad om underskrift och stämpel på den där blanketten som skolan ska fylla i för att garantera att jag inte försöker mig på något bidragsfusk.

I går kom blanketten tillbaks från Fantastiska Försäkringskassan igen. De är ju för gulliga, de där anala administratörerna. Läraren hade nämligen, gud förbjude, både glömt att skriva ”3” i rutan för antal dagar (som var specificerad strax ovanför…), glömt att skriva sitt namnförtydligande samt att han hade missat datum för underskriften!

Att varje sjukdag var specad med datum och allt, att läraren skrivit under och att vi till och med klämt dit skolans stämpel med adress och telefonnummer tydligt, det räckte inte. Det särskilda datumet då läraren verkligen skrev under blanketten, ojoj vad viktigt, det fanns inte med.

Så då tycker Försäkringskassan att det är jättevärt den överadministration som krävs i form av att skicka tillbaks blanketten till mig, med den nya portokostnad som uppstår, för att jag än en gång ska traska iväg till skolan för att få allt kompletterat och sen skicka tillbaks igen (nytt porto), så att det ska dröja ytterligare ett par veckor för mig att få mina pengar.

Bravo försäkringskassan, ni verkar ju fokusera på absolut rätt saker.

Znark.

Plötsligt händer det!

Holy moses! Jag har en svart tröja idag! Dessutom vägde jag ”bara” 77,5 kg i morse. God I’m good!

tisdag 15 mars 2011

Kaffe?

Det här med kaffe. Jag dricker ju faktiskt en hel del kaffe. Inte riktigt lika mycket nu i detta välsignade tillstånd som i vanligt ovälsignat dito, men ändå. Kaffe är ju lite livlinan i tillvaron på nåt sätt.
Förut så hade jag och vi en vanlig bonnkaffebryggare. Nåt vanligt ofänsy märke. En fulbryggare, helt enkelt. Men den bryggde på i godan ro, och jag tyckte nog att om man bara doserade rätt så blev det gott. Sen fick vi för oss att vi behövde vara lite mer fänsy, nu med huset och nya köket och allt sånt där. Jag är ju dessutom en sån som lyssnar på vad andra tycker och tar intryck. Det gjorde jag även i det här fallet, vilket resulterade i att vi plötsligt blev varse om att det inte går att leva utan en moccamaster. Så det har vi nu. Kaffebryggarnas rolls royce, typ.

Men, allvarligt och handen på hjärtat. Innan vi fick doseringen rimligt rätt så smakade kaffet råttgift. Nu med lagoma mängder pulver och vatten så, tja, inte vet jag. Men det är väl okej. Nästan som i gamla bryggaren. (Gamla bryggaren gjorde faktiskt väldigt gott kaffe.)

Det skulle ju kunna vara så att mina gravvohormoner spelar mig ett spratt och får mig att tycka att kaffe har lite grann tappat mark, men tänk oh förfärliga tanke, om kaffet på riktigt smakar likadant som i fulbryggaren? Att det som gör skillnad är vilka bönor och vilken rostning det är? Att det faktiskt inte är någon skillnad på själva bryggaren?!

Ett blindtest för alla moccamasterfrälsta vore intressant.

Moccamaster in da house.

måndag 14 mars 2011

Om lillfia håller sig till schemat

Jag ska jobba i sju veckor till, om lillfia inte misstycker.
Tills jag vinkar hejdå åt kollegorna ska jag ha:

Haft bilen på verkstan
Haft bilen på besiktning
Blivit färdigrenoverad på övervåningen (jag pratar om renoveringen av ett kök, två sovrum och ett vardagsrum hemma. Inte något kodspråk för botoxbehandling, bröstförändring eller ansiktslyft om nu någon har extrem fantasi här och läser ”såhär”)
Varit på 40årsfest i lånade kläder av E
Lyxat på dagspa
Firat elvaåringen
Fått en trappa monterad
Dammsugit bilen
Utvecklingssamtalat på sonens skola och
Halvdagskonfererat

Sen går jag hemma och boar i ett par veckor, och sen får hon gärna dyka upp, den där lilla sladdisbruden.

I-landsproblem de luxe

Det kostar pengar att renovera. Därför har jag ETT par byxor (tack gud för torktumlaren) EN bh (bra tyg, torkar snabbt) och TRE vita toppar (allt för variationen, ähum). Sambon har trasiga byxor och urtvättade tröjor. Jag har (snyft) för länge sen övergivit finschampon och tvättar håret i fulschampo från Coop.
Varenda krona som inte går till mat hamnar på Ikea, Bauhaus eller hos snickaren.

Nu verkar det som om vi har beställt en trappa också.

(Den dagen när vi har renoverat färdigt och barnvagn är köpt så ska jag lyxa till med både sneakers och byxor. Kanske till och med med en flaska Redken. Banne mig.)

För fet för ett f**k

Jag är i v 30 och väger 77,7 kg.
Jag har satt mitt mål till max 82 kg. Sen är det stopp och belägg. Det skulle innebära att jag ändå går upp 19 kg, och det borde räcka gott och väl tycker jag.
Sen får jag väl ta och krypa till Viktväktarna. Igen.

Helgen i sammanfattning

Soptippen. Jag borde vid det här laget ha i ryggmärgen vad som är brännbart, wellpapp och icke brännbart. Ändå står jag där, lika förvirrad, varenda gång.
Byggmax. Först fick vi punka. Jag hann inte med mer än att skicka ett sms till E och ta fram sambons mobil och fota förrän reservdäcket var på plats. Han är grym, den där sambon jag har. Sen köpte vi en himla massa två tum fyra och en tum fem och lyckades mot alla odds att få in 3,60 brädorna i bilen. Hemma torkade jag ur nästan alla köksskåp och ansträngningen att krypa på alla fyra för att komma åt vartenda litet hörn bakom under var faktiskt mer än man orkar med en sjumånaders gravvomage. Sen tog jag nästan slut, ungefär samtidigt som sambon meddelade att han var klar med golvbygget på vinden.
Ingen helg utan Ikea, men de där kryddförvaringsgrejorna var såklart slut med flera veckors leveranstid, och de här gick såklart inte in i diskbänkskåpet. Ett par vändor med diskmaskinen och ett par med tvättmaskinen hanns också med (inte för att det syns, men ändå) och nu tror jag att åtminstone alla julsaker är i säkert förvar på vinden.

Jamen nämen det var väl den helgen det.

Grym sambo.

torsdag 10 mars 2011

Aphuuu...

Det blir nog en Kronans vagn. Nope, vi har inte provkört den än. Men vi har sett på nätet att den är bäst i test. Det räcker för oss. Vi kanske ändå ska åka och provrulla den innan vi slår till, men - ha - det är bara EN veckas leveranstid!

Vi har alltså inte bråttom alls. Sådetså.

onsdag 9 mars 2011

En tuff brud i lyxförpackning


Panodila Otrivina Gaviscona. Lillfia. Sötaste lilla bäbisflickan. Om ungefär nio veckor (så då borde vi ha hunnit få trappan både levererad och monterad!) är hon här, i förortsvillan, med oss och sina tre storebrorsor. Vi längtar!

Don't try this at home

Jag rekommenderar gravida Rh-negativa kvinnor i Stockholm att HA KOLL PÅ SIN KALLELSE TILL RH-GRUPPEN. Annars kan det utspela sig följande tänkbara scenario:

Den Gravida upptäcker en notering i sin kalender ”Rh-gruppen” den 17 mars. Ett datum, men tyvärr ingen tid. Hon lyfter frågan till sambon som ser fundersam ut. ”Du fick en kallelse, va?” säger han. Den Gravida tänker lite och kan möjligen åminna sig en kallelse. Den kom isåfall för länge sen. Före projektet ”nu renoverar vi hela övervåningen”. Där papper brukar ligga i vanlliga fall finns inte längre något utrymme att lägga papper. Papper (även räkningar som ska betalas och helst på förfallodag dessutom) återfinns i högar och påsar (!) lite här och var numera. Att söka en kallelse i detta är som att leta efter en nål i en väldigt stor och yvig höstack.

”Du ska lämna blod också” konstaterar sambon. ”FÖRE besöket hos Rh-gruppen.” Den Gravida har ingen susning, och minnet sviktar. Den dära blodlappen är ju lite viktigt isåfall. Det inser hon också.

Men okej, hon är trots allt lite handlingskraftig, vår gravida person i detta exempel, så hon googlar och hittar en mailadress till Rh-gruppen på KS. Och mailar. TRE gånger på två dagar, men nån kontakt etableras icke. Hon ringer tillslut växeln på KS som frågar ”vad-hette-de-sa-du?” och även fast hon säger Ä-R-R-H-Å-G-R-U-P-P-E-N så långsamt hon kan så säger de ”nääää, har jag aldrig hört talas om”.

Nu har Den Gravida hunnit bli lite pissed och mailar surt till sambon om att Rh-gruppen inte existerar, eller finns i en annan hemlig matrixvärld beyond det där kungliga sjukhuset och att hon INTE ORKAR mer.

Det tar nog bara några minuter, sen ringer han upp, sambon. Då har han både lokaliserat Rh-gruppen, en ansvarig labb-person och en ytterligare utförare på dennes mobiltelefon och liksom löst hela problemet. Bortsett från att han glömde att fråga vilken tid hans gravida sambo skulle vara där. Men det hade hon nog inte kunnat svara på i alla fall, eftersom hon satt i bilen och inte var i tjänst…

Nu framgår det inte i det här exemplet hur det kommer sig att han lyckades forcera både KS informationsfattiga webbsida, Fort Knox KS-växeln, telefontider samt även kommit över mobiltelefonnummer (!!), men jag misstänker att det är en fördel att vara i branschen, så att säga. Så i detta lilla exempel verkar det lösa sig, men till alla er som inte har förmånen att ha en i branchen hemmavid, HÅLL HÅRT I KALLELSEN TILL RH-GRUPPEN.

Fotnot. Han ska ringa tillbaks i morgon och kolla tid och plats. Så att Den Gravida vet vart hon ska ta vägen.

tisdag 8 mars 2011

The Väska

What’s with this BB-väska? Jag blir på allvar förundrad är när jag läser på olika forum och lite överallt om den där BB-väskan. Som att det vore nåt magiskt, som om hela bäbisens framtid, välgång och lycka (och min med, med största sannorlikhet) hänger på att den är rätt packad.

Men allvarligt. Vad kan hända? Hur länge är man borta? Ett dygn eller två? Lite rena undisar, necessär med lite renhållningsprodukter, kamera och laddare och lite kläder att svepa in lilla bäbin i. Och en bilbarnstol.

Vad möjligen mer kan man behöva?

Jaha, javisst ja, behöver hon utrustning också?

Det är sex till åtta veckors leveranstid på en barnvagn upplyste min kollega mig om igår. Typ strax efter det att jag konstaterat att ”nä kollat på vagn?, alltså vi RENOVERAR, hur ska vi hinna med allt, ungen kommer ju inte förrän i maj dessutom och kolla, det är ju VINTER ute”.

Då sa hon att om hon har förstått saken rätt så kommer lillfia om en sisådär 9 veckor. Så hon föreslog att vi kanske ändå skulle ta och börja kika lite.

Mäh. Jag som tänkte att vi skulle åka och titta på badrum i helgen.

Och om vi inte hinner, då får vi väl bära henne ett tag..?

I kylen

I vår kyl ser det ut så här. Den där flaskan med Bollinger har frestat sen i somras, men när vi väl hade firarläge efter sålda lägenheter, genomförd flytt och ordning på allt annat som stökade tillvaron, jamen då var ju jag på smällen... Typiskt.

Men det kanske kan bli läge, framåt nyår eller så...? ;)

Orsak och verkan!

I dag har alla, precis alla, ätit semlor. I varje liten vrå. (Sambon har ätit två, för säkerhets skull...) Men jag är fortfarande sockerfri.
Det ger resultat, min sockerfrihet. Minus 0,6 kg för att vara lite exakt, efter två veckor. Inte så dumt va?

77,4 kg väger vi idag, jag och Panodila.

måndag 7 mars 2011

Dagens köksbild

Det är färdigkaklat. Svart fog. Köksfläkten är på plats. Bänkbelysning monterad. Ett kök som gjort för kebablåda med pommes, direkt från grillen i Förorten!

Sportlov för en nästan-elvaåring kvar i Förorten

Måndag: häng med sin pappa på dan, jujutsuträning på kvällen.

Tisdag: Kanelbullebak och papiermachepyssel med mormor. En hammarhaj blev resultatet. Och goda bullar, såklart.

Onsdag: Skidor i Romme Alpin med sin far, middag hos kusiner i Falun före hemgång.

Torsdag: Cosmonova och Naturhistoriska med hela Förortsfamiljen. Vi såg Sea Monsters i 3D och hängde på utställningen om kroppen. Jag gjorde ett vittnesminnestest och ungarna försökte med enade krafter att få inälvorna på rätt plats i torson. När de stod, lite förvirrade, J med en överbliven magsäck i handen och A som höll levern på plats för att den inte skulle ramla ut så skrattade vi så att vi nästan ramlade av bänken, sambon och jag. Inte för att jag skulle lyckats bättre, men det är ju alltid roligt att skratta åt andra som misslyckas. :)

Fredag: En heldag på Moderna Museet. Killarna göt i gips, sambon och jag försökte oss på nåt liknande med det bidde inte ens en tummetott, och sen både fikade vi och lunchade på samma ställe. Jag vill passa på att varna alla andra eventuella Moderna Museetbesökare: i en lunch ingår INTE ett litet glas läsk, sån där automatläsk som man får på tex mc donalds. På MM kostar ett sånt litet glas 26 kr. Bara så ni vet. Vi visste nämligen INTE.

Lördag: Ingen vecka utan ikea, för oss vuxna. Kidsen var hemma hela dagen och jag tror att just nästanelvaåringen var väldigt fokuserad på Sims. De hängde nog framför datorn större delen av dagen, alla tre. Jag och sambon fokuserade på 3,5 meter garderobsvägg, lite städning och soptippen. Kvällen avslutades med Mello, och det var så trist att jag gick och sköljde näsan istället, till min sambos förtjusning.

Söndag: Vi var hos sambons syster. Promenerade i solen och lagade lunch. Och så såg vi Carola två gånger. (Hon bor nog i hooden, konstaterade vi.)

Sen blev det plötsligt en helt vanlig måndag igen.

Dag 15

Nä. Inget godis i dag heller.
Sambon har säkert moffat i sig några Twix om jag känner honom rätt. Eller en lakrisal eller två. Möjligen kanelbullar och tårta. Men jag är grym och sockerfri!

You’re the inspiration.

Tack vare en av alla mer eller mindre meningslösa listor så har jag bytt tandkräm. Jag går numera i Lindas fotspår och borstar tänderna i Dentosal White. Smaken är sisådär, men man känner sig overkligt ren i munnen efteråt.
(ungefär lika ren som man gör i näsan efter en ordentlig genomsköljning, if you know what i mean.)

söndag 6 mars 2011

Transportsträcka


Alla små steg framåt är bra steg. Bänkskivor på plats, kakel på gång. På bänken står en nyvattnad orkidée som mot alla odds överlevt byggdammet. Vågar man tro att vi har ett användbart, färdigt kök om ett par veckor?

lördag 5 mars 2011

Nysköljd

I brist på bra låtar i andra chansen så kan man välja att istället skölja näsan. Det gjorde jag, och det känns bra. Klart bättre än de låtar som gick vidare.

Det var första gången för mig.

Andra chansen

Jag håller mig till kaffe. Och lite saft. Onyttigheterna äter resterande familjemedlemmar upp med energiskt fokus och målmedvetenhet. Karaktär är mitt mellannamn!


28+0

I dag går vi in i v 29, jag och Panodila Otrivina Gaviscona.

78 kg väger vi tillsammans.

Bänkskivorna igen, dårå

Efter mycket mutter, butter och gnäll så är våra bänkskivor på plats. Phu. Och snyggt blir det!

Dag 13 i the land of the sockerfri

Hej vad det går. Jag är fortfarande sockerfri. De fusk jag gjort mig skyldig till, hittills, är 1 st nybakad bulle som min son tillsammans med sin mormor skapade i tisdags. I går var vi på Moderna Museet hela dagen och då fikade jag 0,5 bulle och ett par tuggor av sonens brownie.

Men på godisfronten noll och intet. Jag åt inte ens av barnens fredagsmyspopcorn i går!

Sambon, Mr Fubbare, har jag räknat ut för länge sen...

Sängkammarvy

Här är vår säng. Vi bor numera i vardagsrummet. Som sängbord har jag en byggstege.

Om man sätter sig i sängen med ryggen mot kuddarna och tittar till vänster är fönstrena som vätter mot vår baksida och en cykelbana. För att vi skulle slippa insyn så har sambon spikat upp en flyttfilt. Den sitter lite på trekvart.


Här är den igen. I förgrunden till fönstret är vårt nya matbord som vi försökt rädda från hantverkarnas framfart med en blåvitrandig vaxduk. Än vet vi inte om vi lyckats.

Sitter jag i sängen och tittar åt höger så är detta vad som fångar min blick. Behöver nog inte kommentera det ytterligare, men allt är täckt av byggdamm.

Tittar jag rakt fram så ser jag in i köket. Som synes är det långt ifrån klart, men spisen är inkopplad så emellanåt lämnar vi vår lokala pizzeria i sticket och lagar oss lite enkel mat. Vi har ingen köksfläkt, så steka köttbullar är inte aktuellt om man säger så.
Ja, jag längtar innerligt tills detta är klart.

tisdag 1 mars 2011

Houston we have a problem

Köksbänkarna kom idag. Måttbeställda. I sten.

Men de är för långa. På allvar.

Vi har mätt enligt Ikeas skåpsmått, bänkskivorna är precis enligt deras rita-kök-system. Problemet är bara att ett 60-skåp inte är 60 cm. Det är 59,8 cm. Vi har alltså en stenbänkskiva som är 0,5 cm för lång.

Enligt personalen på Ikea så är folk, såna där vanliga folk med vanliga jobb som vi, inte tillräckligt nogranna med monteringen, så det "alltid" blir en glipa mellan stommarna. Dvs, skåpen blir de facto färdigmonterade 60 cm. Vår snickare har monterat dem hårt. Vilket alltså blev 0,5 cm i skillnad.

Låt mig säga såhär: jag lär nog återkomma i ämnet.

Det är nästa vecka det händer

I vecka 29 utlovas både hemorrojder och åderbråck. Jag är i vecka 28. Förvänta er inga bilder, säger jag bara...