Svart och vitt.

Om man helt och hållet vill eliminera varje form av socialt umgänge så kan man måla huset. Två veckor i dag, vi har fortfarande massor att göra, precis så som det fungerar med en ettåring i hasorna. Vi kör från morgonen till elva på kvällen. Jag drömmer om att jag målar hus gratis, om pianister med målarfärgspill på kostymen och i håret och känner stress mot både regn och hyrkostnaden för byggställningen. Knaprar panodil mot värkande axlar, nacke och rygg och det känns som om vi grillar korv varje dag, så långt sträcker sig matplaneringen och fantasin.

Men herregud vad fint det blir.

Ett par regnfria dagar till, tack, snälla snälla. Vi behöver dem verkligen. Amen.

Plötsligt händer det

Helt plötsligt kom det där lilla oväntade tillskottet i kassan, det som gör att de där balkonglådorna och fasadfärgen kanske ligger inom räckhåll i allafall. Och den här som jag hittade. Perfekt på balkongen den också.

Och kanske till och med ett par träskor. Det skulle jag verkligen behöva.