Surreal but nice.

En helt otippad overklig sak har precis inträffat. En matbloggare länkar till min blogg. Inte vilken som helst heller. Det är pickipicki. Hon har vunnit massa priser och sånt för sin blogg. Det är så otippat och overkligt att jag nästan skäms. Jag kan ju nämligen inte laga mat! Inte alls. Jag har massor med flashiga kokböcker i fina färger med blanka omslag. Jag har till och med en brödbok av Jan Hedh som min kompis Elin (en av de tre tjejerna i köket) höll upp och utbrast häpet ”har du Jan Hedh?! Han är ju jätteavancerad!”. Ja. Ähum. Jag tror inte ens att jag någonsin öppnat boken, men den låg väl i nån bokreahög och frestade med ett fint och proffsigt omslag. Elin har förövrigt, i ett tappert försök att få mig att utveckla någon form av matlagningsintresse, tipsat mig om just pickipicki. (”Hon är rolig dessutom, henne skulle du gilla.”)

Och nu har det oväntade skett. Nämnda pickipicki har från sin matblogg länkat till mig. Till det inlägg där jag lade ut receptet på caesarsalladsdressingen.

För att försöka dämpa skammens rosor över att jag som är en matlagningsdyslektiker lurar hit oskyldiga människor med ett stulet recept på bloggen så har jag nu rakryggat meddelat pickipicki sanningen och gör så även här: receptet på den fantastiska (och döenkla, allt man behöver är en stavmixer. Ja, och ingredienserna kanske) caesarsalladdressingen kommer från Ola Lauritzsons bok ”Våra bästa GI-recept”.

I mitt normala tillstånd så vadar jag till knäna i köttfärssåsträsket. Jag har en hopplöst obefintlig inspiration i köket. Tro för allt i världen inget annat. Caesarsallad är top notch i mitt liv. Så när vi väl är på plats i vår förortsvilla så kommer vi att ta hjälp av Linas Matkasse för att rädda oss.

Så. Rättning i ledet. Nu ska jag nog kunna sova i natt.