Kära dagbok

Eftersom jag varken skurade toaletterna eller dammsög så är jag evinnerligt tacksam åt att det blev ett sånt kanonväder i går. Vi, hela skaran på våra filtar, stämde till och med upp i nationalsången (båda verserna!) för att fira det fina vädret och vår gemensamma ledighetsdag. Grillade mashmallows är förövrigt löjligt gott.

På kvällen åkte grillen fram. Det är svårt att låta bli att grilla när det är fint väder.

Jag avrundade framåt småtimmarna med att baka två kladdkakor.

Det finns naturligtvis tyngre frågor i tillvaron, men för mig är det ändå irriterande

Jag kan inte kommentera på blogger-bloggar. Det är osannolikt märkligt. Varken som inloggad eller som anonym eller på nåt annat sätt. Jag fastnar bara inte. Nu vet ni det.

Det är ju inte nyttigt nånstans

men jösses alltså, ost och skinkpaj. Eller Quiche Lorraine, så låter det flådigare. Det är ju sanslöst gott. Och ungarna äter som de aldrig fått mat tidigare.
Lite tomater och gurka i en skål bredvid skapar i allafall en känsla av att pricka av alla delar i kostcirkeln.

Kära Ingvar

Ja, det blir lite mer personligt om vi är du med varann, tycker du inte?

Du kanske rentav känner igen mig, jag är ju hos er ganska ofta. Snirklar min väg fram och lite beroende på vad jag för tillfället är på jakt efter så stannar jag, klämmer, känner, funderar. Ofta hamnar det saker i vagnen eller i Den Gula Kassen. (Bra förresten, med de där lite mindre blå kassarna. Jättebra.)

Okej, jag kan bara snabbt säga att vi är mer än nöjda med balkongstolarna. Det är väl vädret som inte helt varit på vår sida. Lite synd däremot att blomlådorna jag spanat in, redan var slut för säsongen! Hur tänkte ni här?

Men det jag egentligen ville var att ge er lite, kan vi kalla det, tips. Alltså, det är ju ingen hemlighet att ni brukar snegla åt både höger och vänster när ni designar era grejor. Jag gillar det. Men jag tycker att det finns luckor. Vävda plasttrasmattor, tänk pappelina. Mängder av ugnsfasta formar i härliga färger och många storlekar (glöm inte oss jättefamiljer!), tänk le creuset. Snygga grejor, men alldeles för dyra. Det borde ni väl kunna göra lika bra, fast billigare?

Hej så länge,
Den Tillgivne Kunden

Jag har fortfarande varken dammsugit eller skurat toan

Väderprognosen ligger kvar. Jag går för sol i morgon. Picknickmat handlad, vi tar med oss lilla grillen, brassar hamburgare (färska såklart, med friscobröd, nåt annat är otänkbart), mashmallows och fruktsallad.

Ryggläge på en filt, glada barn som leker och är sams, en make som håller ett öga på lillfisan, små luddiga moln som glider över en klarblå himmel. Småprat med gamla goda vänner. Och kaffe.

Spikat och klart.

Ja jag undrade just när det var dags

Välkommen radarpartner, vi lär väl hänga tajt till november.

Det börjar verka kärlek banne mig

Jag älskar den. Den är helt fantastisk. Bästa uppfinningen sen... färgteven. I ett nafs har man dammsugit upp grabbarnas frukostfrallesmulor, för att inte tala om dotterns. Hon älskar att äta, men halva mackan lyckas ändå bli pulveriserad och spridd över köksgolvet. Och man behövde inte ens väggmontera den.

Vågar man hoppas?

Vågar jag chansa på att jag slipper ägna dagen åt att dammsuga och skura toan? Slipper klättra upp på vinden och bära ner stolar? Slipper förbereda en jätteladdning rabarberpaj i långpanna?

Jag såg det inte riktigt komma

Den där veckan innan vädrets makter bestämde sig för att det skulle bli november i juni, den veckan när det var varmt, skönt och somrigt, då gjorde vi picknickplaner för nationaldagen. Trevligt initiativ, det var det fler som tyckte, och plötsligt var vi en hel skara med nationaldagsfirare. Då passade jag på att lite storstilat slänga ur mig "om det är dåligt väder så kan vi hänga hemma hos oss allihop". Enkelt att erbjuda när solen står som spön i backen. Vad var då oddsen för att det skulle bli höststormar? Obefintliga, skulle jag säga.

Nu känns det som om det är läge att klättra upp på vinden och hämta ner alla extrastolar.

Ur en garderobs dagbok

Min garderob är sorgligt eftersatt. Vi flyttade in i ett renoveringskaos i samma veva som jag blev gravid. Vilket innebar att varje krona som inte gick till mat och el gick till snickaren, och de få trökplaggen jag använde om och om och om igen under graviditeten låg (näg jag inte hade dem på mig) nerknölade i en blå ikeapåse. Alltså, jag gick graviditeten igenom i ETT par mammajeans. På sant. Resten av mina smalkläder låg i nån flyttkartong i röran eller en i oöppnad resväska.

Tillslut var gravidkilona borta, renoveringen ett betongdammigt minne blott och garderoberna monterade. Då insåg jag att jag bara hade fula och tråkiga kläder, så säkert 60% av allt jag hade åkte till "välgörande ändamål". Kvar stod jag med en ytterst begränsad garderob dock med en visserligen vacker med ganska vardagligt opraktisk brudklänning och tjong, där jag var på smällen igen.

Så nu, nu har jag haft mammaklädsshoppingbonanza! Och är inte bara det så himla jättetråkigt? För vad kan vara tråkigare att köpa än mammakläder? Men men, med inställningen att min make inte ska behöva skämmas över sin lagvigda så har jag trotsat alla ångestfyllda provrumskval, och nu har jag faktiskt en helt rimlig mammagarderob att ta mig runt, både under sommaren och hösten. Bara en sån sak som tre par byxor. Och ett par shorts. Awesome.

Same same but different

Dotterns välkissade nattblöja doftar misstänkt likt hissarna på centralen. Att min söta dotters sötrumpas lilla kiss ska lukta som alkispisset. Det vill man liksom inte tänka sig.

Att (försöka) göra ett avslut

Vi fick ett plötsligt infall igår, att vi skulle avsluta våra gamla förehavanden med den gamla banken. Den värdelösa, oproffessionella, kund-o-orienterade, dryga banken. Vi kan kalla den Länsförsäkringar Bank. De har bara fått ligga där och skvalpa, våra gamla konton med nollsaldon. Nu kände jag mig bara så sjukt trött på att överhuvudtaget få hem kuvert med deras fula logga på (ja ni hör ju, jag blir fortfarande jätteprovocerad bara av att de existerar som näringsverksamhet).

Banken här ute i förorten har söndagsöppet. Okej tänkte vi, vi åker och avslutar skiten. Så vi stoppade alla bankdosor och gamla kort i en påse, hoppade in i bilen och susade.

I bilen dit satt vi och fnissade fram olika scenarier som innefattade allt ifrån vidimerade intyg i tre kopior från grannar med id-handlingar i original till underskrifter från barnens lärare för att avslut av våra konton skulle över huvud taget vara möjligt. Samt en handläggningstid på två till fyra månader.

"Alltså, det är ju inte SÅ ENKELT att avsluta konton" sa banktjänstemannen (en kvinna förövrigt) och snörpte på munnen. Jag fick en fnissattack "vad var det jag saaaa" väste jag till maken. Eller väste och väste, jag tror jag sa det i vanlig samtalston förresten. "Nä, för först måste KORTEN avslutas, och det har en handläggningstid på några dagar, körningarna görs BARA PÅ NATTEN." Ehh? Köriningar? Vaddå för körningar? Kortavslutningskörningnar?? Kort som inte använts på över ett år? Vad är problemet?
"Jag saaaa ju det" sa jag till maken. Han nickade.
"Vilket konto ska pengarna in på?" undrade snörpkvinnan uppfordrande. "Nu är det väl några ören vi pratar om eftersom kontona är tömda, så de kan vi ta kontant" sa jag, vänligt leende. "NEJ DET GÅR INTE FÖR VI HANTERAR INTE KONTANTER!" Att sätta in dem på svärfars konto i samma bank (det enda kontonummer vi där och då hade tillgängligt), det var tydligen JÄTTEJÄTTEKRÅNGLIGT.

Ja. Om vi summerar det hela så är vi fortfarade kunder på hatbanken. Numera dock utan varken kort eller dosor. The end.

Och där rök den sista kanelbullen

När jag sa till maken att vi skulle äta oss igenom frysen den här veckan är jag osäker på om, när han tyckte att det var en bra idé, han i det tänkte att jag ensam skulle äta upp alla kanelbullar som fanns kvar från dotterns kalas.

Hursomhelst så är det försent att göra något åt saken nu.

För 8 kg sen...

... så gifte vi oss. Det känns som en evighet sen. I åtminstone fyra av dessa, så har vi väntat på våra tackkort. Ingen blev mer förvånad än jag när de trillade ner i brevlådan i dag. Jag undrar hur många av våra gäster som tror att vi glömt att skicka till just dem... Men nu får vi faktiskt iväg dem innan skolavslutningarna, bra jobbat för ett februaribröllop!

allt bli roligare i guld

Nu intalar vi oss att det ska bli roligt att dammsuga. För nu har vi en köksdammsugare i guld! Dotterns smulade mackor ska inte länge behöva fungera som peeling på våra bara fotsulor bara för att ingen orkar hämta dammsugaren från nerevåningen. Det nya nu är att vi bara ska hänga av dammsugaren från väggfästet (som vi ska montera på lämplig plats), i ett nafs rengöra golvet och istället får vi fila hälarna själva! Manuellt!

I en radio nära mig

Har nån lyssnat på radiopsykologen? Det hade inte jag, förrän precis just nu. Inte avsiktligt, jag lovar, men P1 står på i köket och vips så kändes det som om jag tjyvlyssnade på ett samtal. Mellan en kvinna med relationsproblem och en radiopsykolog som lät som en ful gubbe! Läskigt. Han hade sån där djup basröst och pratade långsamt och med långa pauser att jag nästan blev nervös.

Det är på P1 det händer!

Jaha men det var ju typiskt

Nu regnar det och jag som inte hunnit köpa blå korn! Jag som skulle skvätta på syrenhäcken. Hur ska det nu gå?

here we go again

Jag klickade hem ett par grejor idag. Kände mig nödd och tvungen.

Det måste vara ettårsvaccinationerna

20.15 Hon somnar i bilen på väg hem.
20.30 Torr blöja och pjamas under viss protest, vällingen sippas på. Inte jättesugen.
20.40 sover hon gott i sin säng.
23.00 inser vi att "det blir en dag i morgon också", ungefär strax innan jag somnar i soffan.
23.15 tandborstad och klar och nerbäddad under täcket.
23.45 har näääästan somnat när..
23.50 lilla fröken vaknar. Och gallskriker! Feber? Mardrömmar? Vad??
23.50 pappan går upp, tröstar, vankar, buffar, pussar. Nothing. Works.
23.55 två alvedonsuppar bör göra susen gissar vi.
24.00 jag tar över, maken ska ju ändå upp och jobba.
24.15 phu, äntligen sover hon.
24.16 och jag landar återigen på kudden.
24.50 tadaam, gissa vem som vaknar? Och vrålar? Jag hade dessvärre inte hunnit somna än, så jag traskar upp. Inte på bästa humör.
24.55 inget buffande i världen hjälper, hon får hänga med in till oss. En tveksamt bra idé, hon kan inte sova i vår säng.
01.30 hon far runt som en propeller och viftar oavbrutet med sin kanin. Omöjligt att somna. Pappan snarkar. Typiskt.
02.00 nej, nu får hon ligga i sin egen säng. Jag bär in henne till sitt rum. Mitt tålamod är lätt påfrestat vid det här laget. Pappan snarkar. Typiskt.
02.30 Jaha, här kom avgrundsvrålet. Mäh. Ska jag aldrig få sova? Även pappan vaknar. Jag hasar in med litet barn i famnen till vardagsrummet och landar i soffan. Pliiis, kan du göra en flaska välling väser jag, som en sista utväg. Pappan assisterar naturligtvis med vällingen.
02.45 vällingen formligen slukas.
02.55 somnar barnet i sin säng.
03.00 somnar även jag, i ren utmattning.

Inte ens kung Bore kan stoppa mig nu

Lagom tills våra balkongmöbler var monterade så kom lågtrycket. Värmen försvann. Jaha. Var det sommaren som kom och gick? Ska det vara så här nu?

Jag har åtminstone bunkrat. Med såna här:

 och såna här:

Det ska nämligen bli en balkongsommar i år, banne mig.