Weekend i Götet

Vi åkte lite käckt till Götet över helgen. Jag hade tänkt att traska runt med storkameran och fota allt göteborskt, men en fördel hade ju varit om jag hade tänkt på att ladda batteriet innan vi åkte... Det gjorde jag inte, så jag hade bara gamla pyttekameran med mig. Nåväl. I Göteborg är det lite obehagligt, för de har spårvagnar överallt, och de kommer från alla håll och kanter. Det värsta är nog att man inser att de inte kan väja. Bäst att vara försiktig, alltså! Här sitter vi på en trappa utanför universitetet och äter jordgubbar och dricker ramlösa. Vi har precis varit på Marrakech Design och försökt att hitta det absolut snyggaste golvet som skulle göra sig i vår hall. En utmaning. Allt är lika fint.

Vi hade råkat boka in vår Göteborgsweekend till samma helg där det går ett stort springlopp... Så det var folk överallt, det var ju lite typiskt... ;) Men vi stod som goda sammhällsmedborgare och hejjade på en stund, vid 16 km-skylten. Sen gick vi och tog oss en glass i värmen.

Jag älskar sushi. Jag kommer inte på någon godare och smartare lunchmat. Men tanken på sushi till frukost får det att vända sig i magen. Urk. Det ska till göteborgare för att komma på en sån bisarr idé.

Vi hann socialisera också, lite trevligt, innan jag blev sjuk. Jo, för det blev jag. Jag var lite matt och hängig redan på fredagkvällen (då åt vi en sen men mäkta god trerätters på Dinner 22, jag rekommenderar varmt den sotade tonfisken. Pilgrimsmusslorna aka fiskbullarna måste man inte äta.) och somnade som en stock. Lördagen kände jag mig mest allergisk, men lördagkväll blev det jobbigare och jobbigare. Vaknade söndag morgon med halsen som ett öppet sår och feber, och hostade upp gröngrå grejor som utan problem skulle kunna få statistroller i vilken Alienfilm som helst.

Men innan detta alltså, så hann vi både med kladdkaka hos bästbästa Lena i deras trädgård och middag med sällskapsspel hos kompis MJ och hans familj. På vägen dit hann vi tänka litegrann på döden.
Missödet med sjukdomsattacken gjorde att vi tyvärr inte hann med Miss UD enligt plan. Men om två veckor får jag en ny chans. Då kommer hon nämligen hit!

Fotnot. Jag hoppas nu verkligen att jag inte smittat någon. Det vore hemskt, och isåfall ber jag ju verkligen om ursäkt.