Phu.

Okej. I korta drag.

Vi har träffat säljare och mäklare för att diskutera en sänkning av priset. Men det serrö gick inte alls det. Säljaren ville inte alls sälja under X kronor för "då har vi inte råd med sjöutsikt"! Och den sjöutsikten var det tydligen tänkt att vi skulle subventionera. Minsann.

Sura lämnade vi mäklaren, jag vägrade gå med på deras ynkliga motbud, så jag såg mitt drömhus med furukök, mögelkällare, granhäck och gravensteineräpplen passera revy framför ögonen. Vår snillrika idé att iklädda tomteluvor kränga granhäcken styckevis en och en helgen före jul med de tindrande barnen (även de beluvade) serverandes varm hemgjord äppelmust, föll helt plötsligt platt. Vi som tänkte sätta upp skyltar i socknen med "ekologiska, närproducerade julgranar, passa på!", och med tända maschaller och glada barn sprida julstämning i kvarteret. Nehej. Inte då.

En timme efter det att vi lämnat mäklaren så ringer Herr Husägare. Då har de funderat på saken, han och frugan. De var villiga att mötas på vår föreslagna nivå!

Wiho!

Så. Med huset allt gott. Även om det är endast två saker som jag är helt och fullständigt övertygad om: det kommer garanterat att bli dyrare och ta längre tid att få i ordning än vad jag någonsin skulle kunnat tänka mig.

Nu har vi två lägenheter att sälja. Innan detta är gjort har vi inte en susning om vilket budgetutrymme vi har överhuvudtaget. Min hade visning i går, omvisning i dag. Håll alla tillgängliga tummar!

Ja, jag har fortfarande ont i nacken...