torsdag 31 mars 2011

Men vad förvånad jag skulle bli

Nu hade ju den BM som gjorde vårt ultraljud inga som helst tveksamheter kring att det är en liten brutta som lever rövare där inne i bamsemagen. Men ändå. Tänk om det skulle komma ut en liten grabb iallafall! Gud så förvånad jag skulle bli. I ungefär tre sekunder. Sen skulle jag tänka "jaja, såklart, hur kunde vi tro nåt annat? med tre killar redan, visst, det är ju självklart, hej och välkommen lille vän" och så skulle jag tänka att "ja, killnamnet är ju redan klart, så smidigt" och så fort vi kommit hem från BB så skulle jag lägga ut de rosa små klänningarna på blocket. (Jo, för jag är ingen genusmamma. Jag tycker gott och väl att rosa klänningar är tjejattribut, om inte gossebarnet så insisterar på annat.)

2 kommentarer:

  1. Bertil har, än så länge, inte insisterat på klänningar... Däremot på rosa och lila kläder. Han köpte en cerisrosa tröja på Åhléns förra helgen (ja, han fick välja själv och ville absolut ha just den. Till sin bror valde han en mörkturkos, som faktiskt klär Sture väldigt bra. Han är inte alls dum på det där med kläder och färg, den lille mannen).

    SvaraRadera
  2. Elvaåringen har alltid gillat rött och rosa, men klänningar är jag lite glad över att han låtit bli... Förrförra sommaren var metallicblått nagellack det hetaste man kunde ha! :) (Nåt som alla var vänliga nog att påpeka...)

    SvaraRadera