Min sämsta gren

Jag gillar inte att vara gravid. So sue me. Jag trivs inte med att ha gått upp 15 kg, att vara ständigt anfådd och med en halsbränna som skulle göra Katla grön av avund. Jag blir tokig av den rörelsebegränsning som min basketbollmage ger mig, galen över att inte orka nåt, förbannad över att jag känner mig som hundra år när jag med lååångsamma steg forcerar trappor (där varje steg belastar mina knän på ett synnerligen otrevligt sätt) och så trött på att jag bara kan sova på rygg eller på höger sida. Att inte få dricka vin känns som en obetydlig eftergift i sammanhanget. Detta trots att jag nog har en ohyggligt smidig och enkel graviditet, i jämförelse med skräckhistorier om eviga kräksessioner, bäckenuppluckringar och allt vad det nu kan vara. Sen kan folk oooohhha och ååååhhhhaaa och på alla sätt tycka att jag har så "fin mage" och "ser så smal ut förövrigt" men det är faktiskt inte ens sant. Jag är skittrött på det här nu, och jag räknar ner, varje sekund tills den där efterlängtade minibruden behagar göra entré. På lördag går vi in i v 33.