Typ en vecka senare

Hjälp vad tiden går fort! Jamen sen sist då:

• Jag hade på min lördagsvägning gått upp 0,4 kg. Känns trökigt, men jaja.


• Jag har ätit en sagolikt god moussetårta (i fredags, firade trettioåring) och en kladdkaka (ja men vem kan motstå?, firade fyrtioåring), men förövrigt är jag godisfri.


• Vårt sovrum är färdigt! Elementet ska strykas en gång till, men det är det enda. Nu bygger vi garderober (två gjorda, vi har tre kvar) och sen saknas bara garderobsdörrar, får se om vi hinner klämma in ett besök på Ikea i helgen.

The survival of the fittest

Sonen vill absolut ha en ”hemmagjord dajmtårta” när han fyller år. Nu har jag googlat på recept, men jag vet inte, jag tycker inte det låter så jättekul. Dessutom är alla fullproppade med mandel eller hasselnötter, och om jag inte vill behöva sticka en kniv och en kulspetspenna i halsen på sambon innan jag ringer 112 (”lätt att slå”) så ska vi nog undvika tårta med nötter i. (Vill gärna att den kommande dottern ska få träffa sin pappa, dessutom.)

Men jag funderar på ett alternativ, nämligen att delegera dajmtårta till barnets mormor, så kan jag själv bidra med en kladdkaka. Som en back up om dajmtårta inte faller alla i smaken och som en försäkran om att sambon överlever elvaårskalaset.

Kejsarinnan

Det här med kejsarsnitt verkar vi ha samma tanke kring men med olika tillvägagångssätt, lillbruden och jag. Jag tänker mig ordnade former, utifrån och in. Lillfia är helt klart på väg ut, hon sparkar och spjärnar och puttar och krånglar, så innan man vet ordet av så kanske man ser en arm som tittar ut genom ett hål på magen.

Lite läskig tanke. Men den känns just nu väldigt relevant på nåt sätt.

Spanar i backspegeln

För ett år sen var vi på husvisning. Den första visningen, det första huset. Då föll vi som furor för vårt åttiotalsruckel i precis rätt område och trots att vi försökte spjärna emot med hull och hår och allt förstånd vi kunde uppbringa så tog magkänslorna totalt överhanden och vips hade vi köpt hus. Typ spontanshoppat.

Sen dess har vi gått igenom skärselden i form av att sälja två lägenheter med blandad framgång, flyttat in i drömhuset som visade sig vara helt ostädat och så äckligt att jag nästan grät, rivit ut hela nerevåningen och nästan hela övervåningen, dränerat, valt kakel, golv och kök och byggt friggebod och bott i detta bygge i åtta månader nu. Under tiden, mitt i byggdammet, har vi hunnit göra en bäbis och slå ihop våra småfamiljer till en stor och haft vardagsliv med läxläsning med barnen. Vi har varit tusen gånger till Bauhaus, lika många gånger till Ikea och dubbelt så många gånger till soptippen. Vi har levt med en kallvattendusch med jordens klenaste stråle i ett par månader och utan kök i en och en halv månad. Vinterskorna letade jag efter i flera månader, och hittade dem först i söndags. Javisst ja, vi tog en bonnpermis från byggdammet i oktober och åkte ett dygn till Yasuragi Hasseludden där vi kopplade av i varma källor och passade på att förlova oss.

Nu börjar vi se ljuset i tunneln. Vi har nerevåningen typ klar. Övervåningen tar form, och i den bästa av världar så är vi helt klara och har till och med en trappa på plats innan lillfia anländer till Förortsfamiljen. Och har vi riktigt tur har vi hunnit köpa vagn också.

Mitt i allt så har jag haft mitt allra bästa år hittills, och om det har börjat så här bra så ser jag liksom ingen ände på hur bra det kommer att bli.
Mot oändligheten. Och vidare!

I graviditetsvecka 31, som sagt

Inom loppet av två dagar har två män, vitala gubbar i 40-45årsåldern, pinsamt nog prejat mig på tunnelbanan för att kunna sno den sittplats jag spanat in. Under samma två dagar har två kvinnor, i 25-35årsåldern, rest sig upp från överfulla pendeltåg och tunnelbanor och generöst och vänligt erbjudit mig en sittplats.

Själviska, egoistiska gubbar alltså. Man hatar dem lite, det går inte att komma ifrån.

Jag säger nej tack

I går kom kallelsen till förlossningen. Av pest eller kolera väljer jag planerat kejsarsnitt.
Innan jag får kommentarer kring allt jag missar och hur oerhört fantastiskt det är med det dära härliga spontana vaginala, så vill jag bara säga:

Igångsättning i v 42+5, ett värkarbete till 100% syntetiskt, epidural som bara tog på halva magen och som final ett akutsnitt efter två dygn, dvs i v 43+0.

Sådärja, nu går det bra att försöka få mig att se tjusningen i en spontan förlossning.

Det är inte idioten i inlägget som skrivit det. Eller hur det nu var.

Om man inte är vaksam så kan man råka betala fel inbetalningskort när man ska betala sin prenumeration på tex AlltiHemmet. Om man i det där dubbelsidiga fakturainsticket som ligger med i plastpåsen, betalar fel inbetalningskort så betalar man inte bara sitt nummer av AlltiHemmet (som ju var tanken), utan man betalar också för ett erbjudande av tex Allt om Trädgård. En tidning som en med fruktansvärt ogröna fingrar tyvärr inte är det minsta intresserad av.

Detta misstag upptäcks ju inte förrän efter det att premien i form av en billig sekatör och en jätteful mönstrad liten bricka anlänt. Och man då bläddrar igenom högen med alla sina betalda fakturor och först då ser att man har betalat fel. Efter detta finns den där diffust gnagande känslan av att ”javisstja, jag måste ju säga upp den där felaktiga prenumerationen också” kvar i kroppen. Den känslan brukar komma i förstärkt form som ett brev på posten (!) i samma veva som ett nytt nummer av Allt om Trädgård anländer till adressen.

Vill det sig illa så hinner det gå nästan ett halvår innan man i all annan vardagsröra tillslut verkligen tar sig i kragen och säger upp tidningen. Då ligger en prydlig hög med Allt om Trädgård, fortfarande olästa, och väntar in våren. Eller nåt.

Men denna hypotetiska händelseutveckling skulle naturligtvis aldrig drabba undertecknad. No way. José.

Varnar känsliga tittare

Bifogade bild kan upplevas som stötande och äcklande. Men visst har mitt lilla blåmärke både ökat i omfång och djupnat i färg, sen igår?

Det är fortfarande fett svullet, så att säga.

Det tar aldrig slut

Här hos oss är det som vanligt. Dagens uppgift: för sambon att måla taken i sovrummen. För mig att tömma flyttkartonger, diska allt porslin och plocka in saker i köksskåpen.

Små små steg för mänskligheten, men ganska stora för Förortsfamiljen.

En lårkaka till kaffet?

I går gjorde jag världens praktvurpa, och landade handlöst på lårknölen (eller vad det kan heta). Det gjorde sjukt ont men jag bet i hop och log glatt mot publiken och försäkrade att "det gick såå bra!". Sen reste jag mig och haltade iväg.
Då blev jag så här snygg. Det ska bli intressant att följa såväl färgskiftningarna som den duktiga svullnaden framöver.

En dagens bild kanske? Inte?

30+0

Trettio fulla veckor hittills, och i dag glider vi in i vecka 31 med 77,4 kg i bagaget.

Jag är faktiskt jättenöjd, jag toppade ju på 78 kg för några veckor sen, så jag har åtminstone inte gått upp nåt.

Sockerfri

Den 21 februari var min första sockerfria dag. Sen dess har inget skett som jag inte erkänt, dvs jag har ätit ett par bullar, några skedar glass och några tuggor på en brownie. Men det är faktiskt allt. Så att jag ska hålla mig resterande dagar till 21 mars känns utan problem inom räckhåll.
Dessutom har det gått såpass bra att jag faktiskt tänker fortsätta ett tag till.

Fräs min näs

Jag ska sluta tjata, det här blir sista gången. Men jag bara känner så starkt att jag måste missionera ett varv till om förträffligheten med nässköljning. Typ sen befruktningen har jag varit ohyggligt täppt i näsan, sådär så att jag har irrat som en pundare med glasartad blick och hyperventilerat (genom munnen såklart eftersom jag inte kunnat andas med näsan) i jakten på försvunna otriviner hemma.
Jag fick en nässköljare av min sambo (som inte bara är doktor utan även lite perverst intresserad av öronnäsahals-området) i present (I PRESENT??) och la den direkt i badrumskåpet med följande tydliga upplysning ”ska du ge mig presenter vill jag ha nåt kul, den här kommer jag aldrig någonsin att använda, gud så äckligt”.

Så hände följande. En lördag kom, och med den andra chansen i melodifestivalen. Det var så ohyggligt tråkigt att jag tillslut tyckte att den där nässköljningen kunde vara riktigt uppfriskande i jämförelse.

En sköljning gjord. Sen var jag fast!

Nu sköljer jag morgon och kväll. Sambon också. Vi delar kärleksfullt i rosafärgat skimmer på en halvliter saltvatten över handfatet i badrummet, och sen detta första tillfälle har jag varit helt utan behov av otrivin. Tadam på den! Istället tycker jag att alla andra, ICKE sköljare, är ena äckliga typer. Vem vet vad de går och bär på, i sina hålrum? Urk liksom.

Det som ska bli lite extra intressant i sammanhanget är att se hur jag kommer att må när björkarna kläcks, jag som är så himla mycket björkpollenallergiker. (Dessutom bor vi typ i en björkdunge, haha.) Men mot byggdamm och nästäppa, hello nässköljaren säger jag bara.

Dagens happening

Jag hann både få sonen till skolan i tid för att jag skulle hinna lämna in bilen på verkstan i tid för att jag skulle hinna vidare till KS och den mystiska Rh-gruppen till klockan nio. Där fick jag först lämna blod och sen fick jag en spruta i skinkan.

Jag gillar inte sjukhus. Jag stelnar till så fort jag kommer in genom entrén, och känner att jag får ökad puls direkt. Det luktar konstigt, alla är sjuka och ser sjuka ut och så vet man att här i huset ligger folk och dör. Om de inte redan är döda. Så tänker jag. Så det var med lätta steg jag tog mig därifrån igen, efter avslutat uppdrag.

Live från förortsvillan

Vi lagar middag, mitt i detta skälvande nu. Det blir en klassiker, nämligen bacon och potatisbullar. (Och sallad, mycket oliver och ruccola.) Så här gör vi, enligt som vi lärt oss (av nån som sett Tina laga mat på teve): nämligen att spara lite städjobb från induktionshällen genom att steka på en handduk! Det känns helknasigt, men det funkar geschwinnt.

Vad blir dagens middag hos er?

Korv

Det blir falukorv och makaroner till middag, sa vi, och möttes av ett unisont NEEEEEEEEJ!!!! från våra otacksamma gourmetbarn.

Okej, det ska erkännas att det inte är min favoriträtt heller, så jag gjorde en sallad med ruccola och mozzarella att byta ut falukorven med. Men ändå. De är barn. De SKA gilla falukorv.

Nej tack. Om barnen själva får välja. (Men det får de inte.)

Hjälp.

Om knappt en månad fyller sonen elva. I vanlig ordning blir det familjekalas för alla och envar med koppling till barnet, coh vartannat år är det jag som förväntas bjuda på fikat. I år är det det här jag ska bräcka. May the force be with me.

Men orka.

Jag vabbade tre dagar, två i januari och en i februari. Tänkte vara lite effektiv och samla dessa på en och samma blankett (kan ha att göra med att jag glömde att skicka in för de första två och inte kom på det förrän vab-dag nummer tre), med gjorde förövrigt allt enligt boken och gick lydigt till skolan och bad om underskrift och stämpel på den där blanketten som skolan ska fylla i för att garantera att jag inte försöker mig på något bidragsfusk.

I går kom blanketten tillbaks från Fantastiska Försäkringskassan igen. De är ju för gulliga, de där anala administratörerna. Läraren hade nämligen, gud förbjude, både glömt att skriva ”3” i rutan för antal dagar (som var specificerad strax ovanför…), glömt att skriva sitt namnförtydligande samt att han hade missat datum för underskriften!

Att varje sjukdag var specad med datum och allt, att läraren skrivit under och att vi till och med klämt dit skolans stämpel med adress och telefonnummer tydligt, det räckte inte. Det särskilda datumet då läraren verkligen skrev under blanketten, ojoj vad viktigt, det fanns inte med.

Så då tycker Försäkringskassan att det är jättevärt den överadministration som krävs i form av att skicka tillbaks blanketten till mig, med den nya portokostnad som uppstår, för att jag än en gång ska traska iväg till skolan för att få allt kompletterat och sen skicka tillbaks igen (nytt porto), så att det ska dröja ytterligare ett par veckor för mig att få mina pengar.

Bravo försäkringskassan, ni verkar ju fokusera på absolut rätt saker.

Znark.

Plötsligt händer det!

Holy moses! Jag har en svart tröja idag! Dessutom vägde jag ”bara” 77,5 kg i morse. God I’m good!

Kaffe?

Det här med kaffe. Jag dricker ju faktiskt en hel del kaffe. Inte riktigt lika mycket nu i detta välsignade tillstånd som i vanligt ovälsignat dito, men ändå. Kaffe är ju lite livlinan i tillvaron på nåt sätt.
Förut så hade jag och vi en vanlig bonnkaffebryggare. Nåt vanligt ofänsy märke. En fulbryggare, helt enkelt. Men den bryggde på i godan ro, och jag tyckte nog att om man bara doserade rätt så blev det gott. Sen fick vi för oss att vi behövde vara lite mer fänsy, nu med huset och nya köket och allt sånt där. Jag är ju dessutom en sån som lyssnar på vad andra tycker och tar intryck. Det gjorde jag även i det här fallet, vilket resulterade i att vi plötsligt blev varse om att det inte går att leva utan en moccamaster. Så det har vi nu. Kaffebryggarnas rolls royce, typ.

Men, allvarligt och handen på hjärtat. Innan vi fick doseringen rimligt rätt så smakade kaffet råttgift. Nu med lagoma mängder pulver och vatten så, tja, inte vet jag. Men det är väl okej. Nästan som i gamla bryggaren. (Gamla bryggaren gjorde faktiskt väldigt gott kaffe.)

Det skulle ju kunna vara så att mina gravvohormoner spelar mig ett spratt och får mig att tycka att kaffe har lite grann tappat mark, men tänk oh förfärliga tanke, om kaffet på riktigt smakar likadant som i fulbryggaren? Att det som gör skillnad är vilka bönor och vilken rostning det är? Att det faktiskt inte är någon skillnad på själva bryggaren?!

Ett blindtest för alla moccamasterfrälsta vore intressant.

Moccamaster in da house.

Om lillfia håller sig till schemat

Jag ska jobba i sju veckor till, om lillfia inte misstycker.
Tills jag vinkar hejdå åt kollegorna ska jag ha:

Haft bilen på verkstan
Haft bilen på besiktning
Blivit färdigrenoverad på övervåningen (jag pratar om renoveringen av ett kök, två sovrum och ett vardagsrum hemma. Inte något kodspråk för botoxbehandling, bröstförändring eller ansiktslyft om nu någon har extrem fantasi här och läser ”såhär”)
Varit på 40årsfest i lånade kläder av E
Lyxat på dagspa
Firat elvaåringen
Fått en trappa monterad
Dammsugit bilen
Utvecklingssamtalat på sonens skola och
Halvdagskonfererat

Sen går jag hemma och boar i ett par veckor, och sen får hon gärna dyka upp, den där lilla sladdisbruden.

I-landsproblem de luxe

Det kostar pengar att renovera. Därför har jag ETT par byxor (tack gud för torktumlaren) EN bh (bra tyg, torkar snabbt) och TRE vita toppar (allt för variationen, ähum). Sambon har trasiga byxor och urtvättade tröjor. Jag har (snyft) för länge sen övergivit finschampon och tvättar håret i fulschampo från Coop.
Varenda krona som inte går till mat hamnar på Ikea, Bauhaus eller hos snickaren.

Nu verkar det som om vi har beställt en trappa också.

(Den dagen när vi har renoverat färdigt och barnvagn är köpt så ska jag lyxa till med både sneakers och byxor. Kanske till och med med en flaska Redken. Banne mig.)

För fet för ett f**k

Jag är i v 30 och väger 77,7 kg.
Jag har satt mitt mål till max 82 kg. Sen är det stopp och belägg. Det skulle innebära att jag ändå går upp 19 kg, och det borde räcka gott och väl tycker jag.
Sen får jag väl ta och krypa till Viktväktarna. Igen.

Helgen i sammanfattning

Soptippen. Jag borde vid det här laget ha i ryggmärgen vad som är brännbart, wellpapp och icke brännbart. Ändå står jag där, lika förvirrad, varenda gång.
Byggmax. Först fick vi punka. Jag hann inte med mer än att skicka ett sms till E och ta fram sambons mobil och fota förrän reservdäcket var på plats. Han är grym, den där sambon jag har. Sen köpte vi en himla massa två tum fyra och en tum fem och lyckades mot alla odds att få in 3,60 brädorna i bilen. Hemma torkade jag ur nästan alla köksskåp och ansträngningen att krypa på alla fyra för att komma åt vartenda litet hörn bakom under var faktiskt mer än man orkar med en sjumånaders gravvomage. Sen tog jag nästan slut, ungefär samtidigt som sambon meddelade att han var klar med golvbygget på vinden.
Ingen helg utan Ikea, men de där kryddförvaringsgrejorna var såklart slut med flera veckors leveranstid, och de här gick såklart inte in i diskbänkskåpet. Ett par vändor med diskmaskinen och ett par med tvättmaskinen hanns också med (inte för att det syns, men ändå) och nu tror jag att åtminstone alla julsaker är i säkert förvar på vinden.

Jamen nämen det var väl den helgen det.

Grym sambo.

Aphuuu...

Det blir nog en Kronans vagn. Nope, vi har inte provkört den än. Men vi har sett på nätet att den är bäst i test. Det räcker för oss. Vi kanske ändå ska åka och provrulla den innan vi slår till, men - ha - det är bara EN veckas leveranstid!

Vi har alltså inte bråttom alls. Sådetså.

En tuff brud i lyxförpackning

Panodila Otrivina Gaviscona. Lillfia. Sötaste lilla bäbisflickan. Om ungefär nio veckor (så då borde vi ha hunnit få trappan både levererad och monterad!) är hon här, i förortsvillan, med oss och sina tre storebrorsor. Vi längtar!

Don't try this at home

Jag rekommenderar gravida Rh-negativa kvinnor i Stockholm att HA KOLL PÅ SIN KALLELSE TILL RH-GRUPPEN. Annars kan det utspela sig följande tänkbara scenario:

Den Gravida upptäcker en notering i sin kalender ”Rh-gruppen” den 17 mars. Ett datum, men tyvärr ingen tid. Hon lyfter frågan till sambon som ser fundersam ut. ”Du fick en kallelse, va?” säger han. Den Gravida tänker lite och kan möjligen åminna sig en kallelse. Den kom isåfall för länge sen. Före projektet ”nu renoverar vi hela övervåningen”. Där papper brukar ligga i vanlliga fall finns inte längre något utrymme att lägga papper. Papper (även räkningar som ska betalas och helst på förfallodag dessutom) återfinns i högar och påsar (!) lite här och var numera. Att söka en kallelse i detta är som att leta efter en nål i en väldigt stor och yvig höstack.

”Du ska lämna blod också” konstaterar sambon. ”FÖRE besöket hos Rh-gruppen.” Den Gravida har ingen susning, och minnet sviktar. Den dära blodlappen är ju lite viktigt isåfall. Det inser hon också.

Men okej, hon är trots allt lite handlingskraftig, vår gravida person i detta exempel, så hon googlar och hittar en mailadress till Rh-gruppen på KS. Och mailar. TRE gånger på två dagar, men nån kontakt etableras icke. Hon ringer tillslut växeln på KS som frågar ”vad-hette-de-sa-du?” och även fast hon säger Ä-R-R-H-Å-G-R-U-P-P-E-N så långsamt hon kan så säger de ”nääää, har jag aldrig hört talas om”.

Nu har Den Gravida hunnit bli lite pissed och mailar surt till sambon om att Rh-gruppen inte existerar, eller finns i en annan hemlig matrixvärld beyond det där kungliga sjukhuset och att hon INTE ORKAR mer.

Det tar nog bara några minuter, sen ringer han upp, sambon. Då har han både lokaliserat Rh-gruppen, en ansvarig labb-person och en ytterligare utförare på dennes mobiltelefon och liksom löst hela problemet. Bortsett från att han glömde att fråga vilken tid hans gravida sambo skulle vara där. Men det hade hon nog inte kunnat svara på i alla fall, eftersom hon satt i bilen och inte var i tjänst…

Nu framgår det inte i det här exemplet hur det kommer sig att han lyckades forcera både KS informationsfattiga webbsida, Fort Knox KS-växeln, telefontider samt även kommit över mobiltelefonnummer (!!), men jag misstänker att det är en fördel att vara i branschen, så att säga. Så i detta lilla exempel verkar det lösa sig, men till alla er som inte har förmånen att ha en i branchen hemmavid, HÅLL HÅRT I KALLELSEN TILL RH-GRUPPEN.

Fotnot. Han ska ringa tillbaks i morgon och kolla tid och plats. Så att Den Gravida vet vart hon ska ta vägen.

The Väska

What’s with this BB-väska? Jag blir på allvar förundrad är när jag läser på olika forum och lite överallt om den där BB-väskan. Som att det vore nåt magiskt, som om hela bäbisens framtid, välgång och lycka (och min med, med största sannorlikhet) hänger på att den är rätt packad.

Men allvarligt. Vad kan hända? Hur länge är man borta? Ett dygn eller två? Lite rena undisar, necessär med lite renhållningsprodukter, kamera och laddare och lite kläder att svepa in lilla bäbin i. Och en bilbarnstol.

Vad möjligen mer kan man behöva?

Jaha, javisst ja, behöver hon utrustning också?

Det är sex till åtta veckors leveranstid på en barnvagn upplyste min kollega mig om igår. Typ strax efter det att jag konstaterat att ”nä kollat på vagn?, alltså vi RENOVERAR, hur ska vi hinna med allt, ungen kommer ju inte förrän i maj dessutom och kolla, det är ju VINTER ute”.

Då sa hon att om hon har förstått saken rätt så kommer lillfia om en sisådär 9 veckor. Så hon föreslog att vi kanske ändå skulle ta och börja kika lite.

Mäh. Jag som tänkte att vi skulle åka och titta på badrum i helgen.

Och om vi inte hinner, då får vi väl bära henne ett tag..?

I kylen

I vår kyl ser det ut så här. Den där flaskan med Bollinger har frestat sen i somras, men när vi väl hade firarläge efter sålda lägenheter, genomförd flytt och ordning på allt annat som stökade tillvaron, jamen då var ju jag på smällen... Typiskt.

Men det kanske kan bli läge, framåt nyår eller så...? ;)

Orsak och verkan!

I dag har alla, precis alla, ätit semlor. I varje liten vrå. (Sambon har ätit två, för säkerhets skull...) Men jag är fortfarande sockerfri.

Det ger resultat, min sockerfrihet. Minus 0,6 kg för att vara lite exakt, efter två veckor. Inte så dumt va?

77,4 kg väger vi idag, jag och Panodila.

Dagens köksbild

Det är färdigkaklat. Svart fog. Köksfläkten är på plats. Bänkbelysning monterad. Ett kök som gjort för kebablåda med pommes, direkt från grillen i Förorten!

Sportlov för en nästan-elvaåring kvar i Förorten

Måndag: häng med sin pappa på dan, jujutsuträning på kvällen.

Tisdag: Kanelbullebak och papiermachepyssel med mormor. En hammarhaj blev resultatet. Och goda bullar, såklart.

Onsdag: Skidor i Romme Alpin med sin far, middag hos kusiner i Falun före hemgång.

Torsdag: Cosmonova och Naturhistoriska med hela Förortsfamiljen. Vi såg Sea Monsters i 3D och hängde på utställningen om kroppen. Jag gjorde ett vittnesminnestest och ungarna försökte med enade krafter att få inälvorna på rätt plats i torson. När de stod, lite förvirrade, J med en överbliven magsäck i handen och A som höll levern på plats för att den inte skulle ramla ut så skrattade vi så att vi nästan ramlade av bänken, sambon och jag. Inte för att jag skulle lyckats bättre, men det är ju alltid roligt att skratta åt andra som misslyckas. :)

Fredag: En heldag på Moderna Museet. Killarna göt i gips, sambon och jag försökte oss på nåt liknande med det bidde inte ens en tummetott, och sen både fikade vi och lunchade på samma ställe. Jag vill passa på att varna alla andra eventuella Moderna Museetbesökare: i en lunch ingår INTE ett litet glas läsk, sån där automatläsk som man får på tex mc donalds. På MM kostar ett sånt litet glas 26 kr. Bara så ni vet. Vi visste nämligen INTE.

Lördag: Ingen vecka utan ikea, för oss vuxna. Kidsen var hemma hela dagen och jag tror att just nästanelvaåringen var väldigt fokuserad på Sims. De hängde nog framför datorn större delen av dagen, alla tre. Jag och sambon fokuserade på 3,5 meter garderobsvägg, lite städning och soptippen. Kvällen avslutades med Mello, och det var så trist att jag gick och sköljde näsan istället, till min sambos förtjusning.

Söndag: Vi var hos sambons syster. Promenerade i solen och lagade lunch. Och så såg vi Carola två gånger. (Hon bor nog i hooden, konstaterade vi.)

Sen blev det plötsligt en helt vanlig måndag igen.

Dag 15

Nä. Inget godis i dag heller.
Sambon har säkert moffat i sig några Twix om jag känner honom rätt. Eller en lakrisal eller två. Möjligen kanelbullar och tårta. Men jag är grym och sockerfri!

You’re the inspiration.

Tack vare en av alla mer eller mindre meningslösa listor så har jag bytt tandkräm. Jag går numera i Lindas fotspår och borstar tänderna i Dentosal White. Smaken är sisådär, men man känner sig overkligt ren i munnen efteråt.
(ungefär lika ren som man gör i näsan efter en ordentlig genomsköljning, if you know what i mean.)

Transportsträcka

Alla små steg framåt är bra steg. Bänkskivor på plats, kakel på gång. På bänken står en nyvattnad orkidée som mot alla odds överlevt byggdammet. Vågar man tro att vi har ett användbart, färdigt kök om ett par veckor?

Nysköljd

I brist på bra låtar i andra chansen så kan man välja att istället skölja näsan. Det gjorde jag, och det känns bra. Klart bättre än de låtar som gick vidare.

Det var första gången för mig.

Andra chansen

Jag håller mig till kaffe. Och lite saft. Onyttigheterna äter resterande familjemedlemmar upp med energiskt fokus och målmedvetenhet. Karaktär är mitt mellannamn!

28+0

I dag går vi in i v 29, jag och Panodila Otrivina Gaviscona.

78 kg väger vi tillsammans.

Bänkskivorna igen, dårå

Efter mycket mutter, butter och gnäll så är våra bänkskivor på plats. Phu. Och snyggt blir det!

Dag 13 i the land of the sockerfri

Hej vad det går. Jag är fortfarande sockerfri. De fusk jag gjort mig skyldig till, hittills, är 1 st nybakad bulle som min son tillsammans med sin mormor skapade i tisdags. I går var vi på Moderna Museet hela dagen och då fikade jag 0,5 bulle och ett par tuggor av sonens brownie.

Men på godisfronten noll och intet. Jag åt inte ens av barnens fredagsmyspopcorn i går!

Sambon, Mr Fubbare, har jag räknat ut för länge sen...

Sängkammarvy

Här är vår säng. Vi bor numera i vardagsrummet. Som sängbord har jag en byggstege.

Om man sätter sig i sängen med ryggen mot kuddarna och tittar till vänster är fönstrena som vätter mot vår baksida och en cykelbana. För att vi skulle slippa insyn så har sambon spikat upp en flyttfilt. Den sitter lite på trekvart.


Här är den igen. I förgrunden till fönstret är vårt nya matbord som vi försökt rädda från hantverkarnas framfart med en blåvitrandig vaxduk. Än vet vi inte om vi lyckats.

Sitter jag i sängen och tittar åt höger så är detta vad som fångar min blick. Behöver nog inte kommentera det ytterligare, men allt är täckt av byggdamm.

Tittar jag rakt fram så ser jag in i köket. Som synes är det långt ifrån klart, men spisen är inkopplad så emellanåt lämnar vi vår lokala pizzeria i sticket och lagar oss lite enkel mat. Vi har ingen köksfläkt, så steka köttbullar är inte aktuellt om man säger så.

Ja, jag längtar innerligt tills detta är klart.

Houston we have a problem

Köksbänkarna kom idag. Måttbeställda. I sten.

Men de är för långa. På allvar.

Vi har mätt enligt Ikeas skåpsmått, bänkskivorna är precis enligt deras rita-kök-system. Problemet är bara att ett 60-skåp inte är 60 cm. Det är 59,8 cm. Vi har alltså en stenbänkskiva som är 0,5 cm för lång.

Enligt personalen på Ikea så är folk, såna där vanliga folk med vanliga jobb som vi, inte tillräckligt nogranna med monteringen, så det "alltid" blir en glipa mellan stommarna. Dvs, skåpen blir de facto färdigmonterade 60 cm. Vår snickare har monterat dem hårt. Vilket alltså blev 0,5 cm i skillnad.

Låt mig säga såhär: jag lär nog återkomma i ämnet.

Det är nästa vecka det händer

I vecka 29 utlovas både hemorrojder och åderbråck. Jag är i vecka 28. Förvänta er inga bilder, säger jag bara...

Detta spännande liv jag lever!

I helgen har jag:

Kollat Let’s Dance och ätit pizza (tomat, mozarella, parmaskinka, vitlök, färsk basilika och ruccola).
Städat nerevåningen. Tömt sovrummet på kläder, prylar, säng, garderober, golv, tak och tapeter.
Flyttat in bland verktygen och flyttkartongerna i vardagsrummet. Det ser ut som vi bor i en knarkarkvart.
Köpt en köksblandare och förlängningssladdar på Bauhaus.
Kollat Mellon och ätit kebabtallrik med pommes. Och lite glass. Vi firade nämligen.
Somnat i soffan.
Spetsat stenhårt laminatgolv tvärs över foten och gjort årets praktvurpa mitt i gatan (och tog med mig en flyttkartong och en sambo i fallet).
Ätit söndagsmiddag hos mor och far. Vanlig, hemlagad mat med massor av grönsaker. Mums!
Tvättat två maskiner tvätt. (En vittvätt och en lakan-och-badlakan.)

Brasan

Recept för det perfekta fredagsmyset:

1 st brasa, 1 st fantastisk sambo, mätt i magen, nybryggt kaffe och Let's Dance. Godis äter vi ju inte här.

Ähum, nu kanske inte Let's Dance är det allra bästa man kan se, men det är i allafall slappt och slött och funkar bra. I allafall om Alexandra åker ut idag. Annars är jag inte särskilt engagerad. Men det vore ju bra om hon blev utröstad. Japp. Så är det.

Dag fem utan godis.

Det går ju bra det här. Jag är godisfri. Men sambon åt tårta idag, han är ju hopplös!

Fjärde dagen

Jag är still going strong, helt sockerfri. Jag har ätit frukt, det känns nyttigt. (Nej, jag är ingen LCHFare, då får man nog inte ens äta sånt.)
Fästmannen ska vi inte prata om, han har ätit både choklad och lakrisal. Solidaritet? Inte särskilt.

Dag tre.

Det enda jag moffar i mig är gaviscon. No sugar added. Heja heja. (Fästmannen slog till på en lakrisal även idag. Han är en fubbare!)

The truth. The whole thruth, and nothing but the truth, so help me God.

Min matchvikt är 63 kg. (Min drömvikt är 60 kg, men det var tyvärr smärtsamt länge sen det var nåt annat än en dröm.) I v 14 gjorde vi KUB/NUPP-testet (eller kanske KNUBB-testet??), och då blev jag så illa tvungen att väga mig. Jag vägde 72 kg. SJUTTIO. TVÅ. KILO. Då var bebin typ stor som en vindruva och vägde tio gram. Och jag hade gått upp 9 kg!
Nu, i v 27, väger jag 77 kg. Ska jag vara glad att jag ”bara” gått upp 5 kg de senaste 13 veckorna, eller ska jag vara nedbruten över att jag gått upp totalt 14 kg?

Med sonen, han som snart fyller elva, gick jag upp 30 kg. Jag peakade på 93 kg. Big mama! Allt under det får jag väl se som en bonus. Att spekulera i de resterande 13 veckorna vågar jag mig inte på.

Varsågoda att joina min viktresa!

Dag två

Jag har overkligt nog inte ens varit godissugen i dag, så idag har det ju inte varit någon konst att vara sockerfri. Däremot har sambon fuskat med en halv lakrisal, så han är dagens diskvalificör. Men som sagt, jag har varit duktig!

I morgon är en annan dag.

Att göra en BOM

Jag tror att både jag och lillfia skulle må bra av att de-sockra oss. Jag har inga planer på att bli så extrem som soldat Bom som LCHFar, men nu kör jag trettio dagar utan godis och glass och fikabröd. Hur nu detta ska gå, vi har glass i frysen, kolasås i kylen och ostbågar i skafferiet. Men vetskapen om att typtrettiosex bara ett par dagar efter förlossningen slinker ner i vanligjeansen ger mig svår ågren.
Inget sött före den 22 mars, alltså.

Dag ett: Jodå. Jag är fortfarande motiverad. May the force be with me.

Inget socker var det, ja!

Rätt färg

Det känns ju smått fantastiskt att även Ikea börjar inse att stockholmsvitt är fult. Applådluckorna har numera färgkod NCS 0500-N. Me likeeeeyyy som man säger i modebloggsvärlden.

70H

Jag har precis köpt en amningsbehå. Enough var inte tillräckligt. Det var allt jag hade att säga om den saken.

36

Jag har hittat kläder i storlek 36 i min garderob! TRETTIOSEX!! Det ser ju ut som barnkläder. :(

Smärtsamma insikter

Jag har precis sålt våra garderobsdörrar på blocket. Vi renoverar, om det nu gått någon spårlöst förbi, och denna renovering innefattar även sovrummet. Garderobsvägg ska det bli!

Vips har nu garderobens innehåll blottats, på ett tydligt och smärtsamt sätt.

Jag inser att jag skulle få väldigt mycket utrymme i garderoben (och den där garderobsväggen skulle genast bli helt onödig) om jag rensade ut allt som kommer att vara hopplöst omodernt när (om) jag är (blir) en trettioåtta igen. Samt alla sommarkläder (eftersom jag inte längre tror på sommaren).

Halvdag

Sonen ringde och deklarerade feber när klockan var halv tolv. En fredag. Så jag packade i hop och stängde datorn och beklagade mig halvhjärtat för mina kollegor innan jag susade iväg.

Så nu sover han sött i sin säng, nyduschad. Bonusbrorsan den äldre sitter vid sin dator, jag sitter vid min och en trappa upp hör jag snickarna sätta upp innertak i vardagsrummet. Det är som ljuv musik i mina öron.

Nu tror jag bestämt att det är dags för en kaffe!

Live från Förorten

Det är ju inte mycket till kök än så länge, men hello, vi kan använda spisen! Sambon lagar mat slash experimenterar med inställningarna på hällen och jag sitter just nu på den där lilla pallen ni ser i bild och "ska bara". Sen hjälper jag nog till lite, jag också.

Fotnot: a la carte för dagen består av tagliatelle och kyckling i en creme fraishe sås kryddad med vitlök och peppar. Sen river vi på en himla massa parmesan och dricker äppeldricka till.

Saker man bör undvika i vecka 26

Till att börja med, försök att inte glömma viktiga papper på skrivbordet när du lämnar jobbet. Det betyder nämligen att du får hoppa av tunnelbanan efter en åkt station, vända tillbaks till jobbet, hämta de där viktiga papprena och åka hem igen. På det sätter förlorar du ungefär 30 minuter, vilket gör att du redan har lite stresspåslag innan du hunnit hem. För när du kommit hem så får du jättebråttom att hinna laga mat (utan kök) och utfordra de tre hungriga pojkarna (och två vuxna för all del) innan det är dags för den stora utmaningen. Eller, en av dem. Den första är att övertyga pojkarna om att läxorna ska göras pronto direkt efter maten, trots att de vuxna inte är hemma. Det går sådär.

Sen har klockan hunnit bli jättemycket och det börjar bli bråttom på riktigt. Utmaning nummer två alltså. Eftersom det krävs en blixtinsats på Ikea för att lämna och hämta grejor till köket för att inte sinka snickaren i sitt arbete, är det snabba ryck för att bära ut allt till bilen som ska tillbaks till Ikea. En täckskiva på 217 cm är både stor och tung, kan jag informera om. Du inser också att bilen är full med kakel som ni måste tömma innan ni lastar den full.

Phu, off and iväg. Du har glömt dina Gaviscon.

På Ikea, när bilen ska tömmas, så går lite lämplig ena armen till bagageluckan av. Allt enligt the rules of Murphy. Till återköpsdisken är det svinlång kö, och när ni väl är framme är klockan tio i åtta (och ni har hunnit dela på tre Twix för 10 kr, eftersom ni knappt hann äta middag innan ni stack). Magen är nu fullständigt stenhård och rund som en basketboll. En snabb repa in på tagsjälvlagret hade varit jobbigt nog för att komplettera med det saknade. Men icke. Måste fråga ”en grej” på köksavdelningen. Som ligger typ i andra änden och en trappa upp. Tio i åtta, let me tell ya.

När ni står och pratar med kökstjejen så börjar de välkända tonerna av ”bron över floden kwai” att ljuda. Du och sambon konstaterar kort att ”det här är vår låt, den borde vi dansa brudvalsen till när vi gifter oss”. Magen nästan krampar och du får svårare att andas, särskilt eftersom du känner att du nästan måste småspringa till tagsjälvlagret. Vilket såklart är en fullständig omöjlighet. Halsbrännan står som en eldkvast ur munnen.

Humöret är på botten när ni väl är där och du väser irriterat nåt om att föda barn i vecka 26 på tagsjälvlagret på Ikea i Barkarby.

Hemma tillslut, barnen har gjort sina läxor (lycka!), det är precis slutet på mästerkocken och de inspirerade barnen frågar ”vad blir det för middag i morgon?”. Tack för frågan. Ni har ju fortfarande inget komplett kök. Du dunsar ner i soffan med alla dina tusen extrakilon, fotbollsmagen och en karta Gaviscon. Äntligen.

Under rubriken: så fort vi bara renoverat klart så ska jag

Byta necessär! Göra rent bland borstar och penslar och duttar, slänga gammalt bös, flytta över till ny ren och fräsch necessär och slänga den gamla. Vem vet, jag kanske börjar sminka mig lite också? (På önskelistan: har inte make up store sminkkurser? En sån vill jag gå.)

Förresten, städa hela badrumsskåpet. Jag gjorde en liten attack häromdagen, men jag tror att det är fullt möjligt att gå djupare ner i det träsket. (På önskelistan: en separat låda till hemma-apoteket. Gärna en fin.)

Vårda mina naglar! Vem vet, jag kanske börjar måla dem också? Med nåt av alla mina nagellack, innan de torkat ut fullständigt.

Skovård! Slänga gamla trotjänare, lämna bort de jag aldrig längre använder och troligtvis aldrig mer kommer att använda. Göra rent, smörja, klacka om, you name it. Sen strukturera upp förvaringen prydligt och säsongsindelat. Purrr. (På önskelistan: fixa ordning bra skoförvaring i pannrummet.)

Garderobsinventering! Jag gör ju det regelbundet, men nu när jag väger tusen kilo så känns det helt plötsligt högaktuellt att rensa ut gammalt och för smått och sånt som kommer att vara omodernt när jag väl skulle möjligen komma i kläderna igen. (På önskelistan: Ny garderob är ju faktiskt på G. Men vi behöver göra ett bra tänk kring inredningen i garderoben.)

Tvätta och storstäda bilen. Om jag är på gott humör och halsbrännan tillåter så kanske jag ger mig på att vaxa den också. I annatfall så kopplar jag på charmen och sätter på ett slugt sätt sambon på uppgiften. Tadam. ;) (På önskelistan: Ja, vi behöver ju faktiskt en ny bil. En buss. En VW Sharan, kanske?)

Draken

Nu är det no mercy från halsbränneavdelningen. Urk. Jag tuggar Gaviscon som om varje tugga vore den sista. Har ni testat Gaviscon? Mjöliga tabletter som växer i munnen och som bildar ett geggigt skum som man ska svälja ner och i bästa fall lindra brännan.

Ja men oj vad härligt det är att vara gravid!


Jag befinner mig mitt i v 26 och har med andra ord några härliga halsbränneveckor kvar att se fram emot.

Fishy

Vi bytte blommor igår, sambon och jag.

Han fick en ruska tulpaner från Konsum. Jag gick in i värmen och köpte dem och en sån där hjärtformad ask med röda geléhjärtan till de välartade gossarna, istället för att stå ute och frysa ihjäl när jag väntade på att han skulle plocka upp mig med bilen efter jobbet.

Själv fick jag långskaftade mörkröda vackra rosor från blomaffären. Jag borde skämmas lite, visst borde jag? Fast, jag hade faktiskt en till present på lut. En present till oss båda faktiskt. (Jamen varför inte?) Jag ska nämligen boka in oss båda på nåt helt galet, nåt som låter läskigt men samtidigt lite kul. Vi ska gå på fiskspa mannen och jag! Massor med småfiskar ska äta upp den döda äckliga torra fnasiga trasiga huden på våra vintertrötta hälar. Det låter jätteäckligt, men som sambon konstaterade ”det är ju fiskarna som gör det äckliga. Inte vi!”. Nej, just det.

S O S

Vi har ett kök. Som är delvis monterat. Vi har vitvaror. Delvis monterade. Summa summarum: det blir hämtpizza till middag. I dag också.

Presentkort var det, ja

Möjligeheterna med presentkort är ju oändliga! Dessutom, som sagt, så får man vad man vill ha. Just nu lutar det åt att hemmet kommer att utökas med en sån här goding:

Såna hära:

Och en finfin sån här:


Det är inte så tokigt att fylla år iallafall, när jag tänker efter.

Huvud, axlar, knän och tår

Jag fyllde sådär otäckt jämnt för några veckor sen. Enda fördelen med att fylla just sådär jättejämnt är att man får massa presenter. I tid och otid. Av jobbet och alla möjliga och omöjliga. Det tackar man ju för. Dessutom har många, påfallande många, den goda smaken att komma med finfina presentkort i paketet. Jag älskar presentkort! Jag älskar nämligen att själv få välja vad jag vill ha! Mina rara kollegor tyckte att jag skulle SPA'a mig lite, och inte mig emot. Nu undrar jag bara, vilken av nedanstående behanlingar ska jag välja? Och inte minst, vad är skillnaden mellan dem??

Den blivande mamman, 2 tim 40 min 1 845:-

En härligt avstressande och välgörande kombination av behandlingar.

Ingår: Hand & fotspa de luxe och en ljuvlig ansiktsbehandling där alla klassiska moment
ingår bla en lång och härlig massage av ansikte, nacke- dekoltage och skalp.

Gåvokit från Dermanord innehållande Lovely mother oil, Baby milk bath & Baby Oil.

Blue’s lyxpaket för kvinnan, 3 tim 20 min 1 995:-

En underbart avslappnande och lyxig kombination av behandlingar.

Ingår: Klassisk ansiktsbehandling, Klassisk fotvård och Klassisk manikyr.

Gåvokit från Darphin, samt fruktfat & dryck.

Jag gör som alla andra

SKOR: Allt ligger i flyttkartonger, fortfarande. Jag varvar mellan ett par svarta Gant-skor och ett par bruna jodphurs från nåt svenskt märke som jag inte minns vad det hette just nu. Rätt ofläshigt om jag får säga det själv.
SNEAKERS: Noll! Hemska verklighet! Jag måste verkligen köpa nya till våren. Mina förra blev flytt/städ/renoveringsgympadojjor, så de slängde jag. Eller om de tog sig en promenad ut till soptunnan själva? Det skulle inte förvåna mig det minsta isåfall. Jag vill ha ett par vanliga och ett par converse. Vita.
JEANS: Nu har jag mammajeans från HM. Det känns som om jag kommer att bo rätt länge i dem. Phjuuu.
T-SHIRT: Jag är lite en all-over-HM-tjej just nu. Alla basictshirts köper jag på HM. Alltid.
UNDERKLÄDER: Trosorna jag gillar bäst kommer från Björn Borg. Just nu är alla mina behåsar för små (!), så jag är i akut behov av att köpa mig nya. Det blir väl att slå till på läckra amningsdito misstänker jag.
VÄSKA: Noë från Louis Vuitton. Vareviga dag.
PLÅNBOK: En svart kroko som jag köpt på Rizzo. Jag har en kollega som har en exakt identisk, men där är det VERA (Åhléns) som präglat sin logga, vilket gjorde att den var billigare än min. Surt. Och jag kan sätta tusen spänn på att de är tillverkade i samma fabrik!
SOLGLASÖGON: Ray ban aviator. Skiiitsnygga.
KLOCKA: Jag har en Fossil som är tusen år gammal men som jag älskar. Nu är batteriet slut så just nu har jag precis vant mig vid att gå utan klocka.
SMYCKEN: Örhängen (ofta pärlor) och min förlovningsring. Annars är det lite klent på den fronten.
TV: Vi har två Samsung. En som jag bar med mig från min lägenhet, och en som sambon bar med sig från sin lägenhet. En har vi i gillestugan och en i vardagsrummet. Teve i sovrummet är bannlyst.
MOBILTELEFON: gammal Nokia. Jobbets.
DATOR: Laptop, en HP.
SMINK: Alldeles för sällan. Kanebopuder, Bobbie Brown rouge och svart mascara om jag anstränger mig. Och lite färg på ögonbrynen. Men tyvärr går jag för ofta helt osminkad. (Enligt principen: varför lägga ost i en råttfälla som redan slagit igen? ;)
ANSIKTSKRÄM: Jag är hooked på Propyless. Det är den bästa kräm jag haft och jag har den överallt. Från topp till tå!
LOTION: Propyless, and I love it!
DEODERANT: Ingen aning. Rexona kanske?
TANDKRÄM: Inga preferenser, men vi brukar nog köra Sensodyne på gammal vana.
SCHAMPO/BALSAM: Nåt billigt skit från stormarknaden. Jag har tagit en paus från mina dyrschampoo-vanor.
TVÅL: Jag köper alltid Palmolive av nån anledning. Tycker väl att de har goda dofter.
PARFYM: Clean.
MINERALVATTEN: nä, vi bubblar eget.
VIN: Haha. Det var länge sen! Vill minnas att jag uppskattade rött, för länge sen. ;)
DRINK: Länge sen det också. Men en mojito tackade jag nog inte nej till. Vad jag vill minnas.
BRÖD: Oh ja! Jag är en brödoholic.
MAT: Hemma är vardagsfavoriten lasagne. Längtar tills man kan dra fram grillen! Annat jag gillar är en schysst toast skagen eller en smältande carpacchio. Just nu har vi inte ens nåt kök.
GLASS: Ja tack!
GODIS: Alldeles för mycket.
SÄNG: Jag drömmer om en Lagans. Nu har vi en 160 cm ikea (eller är det 140?) som svankar i mitten. Helt värdelös.
LAKAN: råder det jättebrist på! Jag vill ha Höie och Lexington. Jag har en thing för såna där bäckeböljabubblor.
FRISÖRSALONG: by ME. Vilket påminner mig om att jag kanske borde ta ta och boka mig en klipptid vad det lider.
DAGSTIDNING: DN, fast den ska vi säga upp för ett tag. Vi hinner liksom inte läsa den, så den tar bara extremt mycket plats överallt.
MAGASIN: Jag prenumererar på Sköna hem, Alltihemmet och nån annan tror jag. Jag har nog hoppat på pga premierna.

Utan kök i förorten

Nej, nu har vi inget kök längre. "Det känns som om vi är fattiga" konstaterade elvaåringen när vi satt i röran, kökslösa, och drack saft ur udda muggar.

Helt kort kan jag således konstatera att helgen har bestått i att riva ut samtidigt som jag har försökt att hålla nerevåningen i normalskick, eftersom det står prylar överallt där nere nu. (Haha, mission impossible, men jag borde få en eloge för försöket.)

I detta nu står sambon på en stege och rycker märlor ur kökstaket, jag hör honom grymta, bäst jag går och håller honom sällskap.

Förresten, jag har bilddokumenterat en del, jag lär nog återkomma med en härlig bildkavalkad vad det lider.

Utan banoffee pie

Man kan väl inte kalla det craving när man ständigt är godissugen?

Hursomhelst, i går blev jag så sjukt sugen på banoffee pie att jag skulle baka en på studs om jag 1. Varit hemma 2. Hade alla ingredienser 3. Visste exakt hur man gjorde och 4. Inte stod i full färd med att riva ut köket.

Jag är lika sugen idag. Men nu ryker köket!

Läs min äs

Efterlysning! Jag har fått såna där masaiskor på hjärnan. Jag tänker mig nåt sånthär: sol+vår+värme+mammaledig+barnvagn+långa promenader+masaiskor = fast och fin rumpa innan löven faller. Visst låter det härligt?

Nu har Aftonbladet gjort ett test, men bara för deras Pluskunder. Bah, jag blir tokig på sånt där. Jag har ingen lust att bli Plusmedlem för att få veta vilka skor som är bäst, så nu undrar jag: finns det någon som äger ett par av dessa? Utvärdering? Effekt? Snygg rumpa, ja?

Middagstipset!

Efter gårdagens receptsuccé vill jag fortsätta att generöst dela med mig av ännu en kulinarisk middag från Förorten. Håll till godo!

Varsågod, låt er inspireras!

+
=

Tisdagsmiddag. Mycket avancerat. Jag borde nog starta en matblogg ändå.

Från ett läge till ett annat.

Man vet att det är rätt läge för sladdis när den där lille killen, min grisunge, står framför spegeln och sätter in linser på morgonen, säger tjadå i telefon (vad hände med pussåkramjagälskardig?) och tar bussen själv hem från skolan.

Tillslut.

Äntligen är det februari. Jag trodde aldrig att januari skulle ta slut, plågsamt lång månad.

Det första jag gjorde som löntagare och konsument den tjugofemte var att rusa till H&M och köpa mig ett par riktiga mammajeans.

Jag har en aversion som är total mot leggings på vuxna människor, kan inte hjälpas, men jag tycker att det är urfult. (Nu behöver ingen uppröras för detta, jag är så långt ifrån modebloggare man kan komma, så strunt i vad jag tycker!) Trots detta har min enda räddning under graviditetens första månader, de där månaderna när jag i rask takt marscherade upp 12 kilo och bäbin fortfarande var typ en centimeter och vägde 20 gram och jag bara var fläskig utan minsta antydan av gravidmage (bara av sportlunch och ben&jerry..), varit en variant på denna styggelse – treggings! Treggings, alltså, bara namnet låter ju osannolikt koko. Vad står det för? Men jag hittade två stycken, ett par svarta och ett par mörkblå, och det är alltså tajts i typ jeanstyg med resårmidja. Dessa har jag hasat fram i, dag efter dag, månad ut och månad in.

Nu sen den 25:e januari känner jag mig påklädd för första gången på evigheter. Mammajeans, hallelujah!

Äntligen.

Frökenvägg

Det är inte bara köket som ska botoxas, så att säga. Vi checkar av ett vardagsrum, vårt sovrum och lillfias rum i samma svep. Ja, och fula slitna gamla furutrappan ska bytas, pronto.

Vi är så enkelspåriga att vi kör vita väggar överallt (krita från alcro), och nu kanske jag kan få en anledning att skylla på graviditetshormoner men jag blev faktiskt lite wild and crazy sugen på en fondvägg i lillfias rum.

På vårt Ikea finns ett utställningsbarnrum med den helt fäba tapeten dino från Sandbergs. En sån vägg skulle ju passa perfekt för en liten fröken! (Crazy i all ära, men den är ju trots allt bara vit och svart och väldigt grafiskt enkel, sådetså!)

Dino. Perfekt för en liten fröken.

My theme song

Jag har varit på Ikea så många gånger under den senaste veckan att denna sång liksom känns jag numera.
Men nu, banne mig, är köket beställt! Nu ska jag bara mentalt förbereda mig för sex veckor med hantverkare i huset, flyttkartonger och byggdamm överallt och hur-ska-vi-kunna-utfordra-våra-barn-utan-kök.

May the force be with me.

Vad jag håller på med på nätterna

Helt plötsligt drömmer jag typ varenda natt. Helt udda drömmar, som tillexempel att jag och E skulle starta en fritidsgård och vi inte alls kom överens så hon fräckt försökte att utmanövrera mig (fast det var MITT förslag från början!) eller att två tjejer (en lång ljus och en kort mörk) helt ogenerat stötte på min sambo (som visserligen är goddamn it så snygg, så who can blame dem ;) varpå jag dammade av mina gamla kampsportstalanger (!) och fällde den ena med en effektiv nacksving och jag sen vaknade med värsta påslaget, urförbannad.

I natt drömde jag att jag födde barn.

Vi låg och sov i sängen, eller förresten, det var nog på morgonkvisten för jag började vakna till tror jag. Plötsligt känner jag att jag ligger i nåt varmt och blött och jag tänker ”herregud, vattnet måste ha gått!”. Sen känner jag att det är nåt som rör sig mellan benen, och vips så har bäbin glidit ut! Utan att jag har känt minsta värk! Jag väcker sambon och säger ”du, hon är här nu, det är blött i sängen så vi behöver byta lakan. Men jag ska bara gå och ta en dusch”. Okej säger han, jag går och duschar, och när jag duschat klart hoppar jag i mina vanliga jeans (!) och går in i sovrummet till bäbis och sambo. Bäbisen är bedårande söt (naturligtvis) och jag tar henne i famnen och går och visar henne för Miss UD (som av en händelse råkar vara i närheten) och säger ”titta, har du sett vilken söt bäbis, tänk att hon är här nu”.

Sen vaknade jag.

Och nej, drömmen har inte fått mig att ändra mig. Kejsarsnitt it is.

Mission impossible. I plural.

Antingen kan man fundera över hur många semesterdagar jag måste ta ut i år, hur liten föräldrapengen från Försäkringskassan verkligen blir (vill man veta?!), vilken vagn som rullar bäst i Förorten och vad lillfia ska heta.

Eller så kan man fundera på logistiken kring en övervåningsrenovering, hur vi lyckas laga mat till fem personer utan kök, var vi kan stapla 90 kvm parkettgolv utan att det står ivägen (ha ha), hur jag ska mäkta med att ha hantverkare i hemmet i sex veckor och om verkligen valt rätt märke på vitvarorna till köket.

Det är sånt man kan fundera över.

Renoveringen startar om en vecka...

God knows, I tried.

Jag försökte verkligen stå emot. Jisses vad jag försökte. Men hallå, jag ska jag få EN FLICKA, för guds skull! Hej rosetter, rosa och vippiga klänningar!

Tillslut, efter att ha kretsat PoPs 70%-rea länge nog så var motståndet nedbrutet. Tre små karameller fick följa med hem.

Tre karameller till lillfia.

Förresten. Lillasyster upcoming.

Hej sladdbebis! Välkommen i maj!

Happy New.

Jamen gott nytt år, får jag väl säga!
Jag har inte många nyårslöften, egentligen inte nåt eftersom jag ändå inte håller dem. Men jag har ambitioner! Dessa är:

Sminka mig lite oftare.
Börja blogga igen.

Så då kör vi väl då.

don't try this at home

Jag köpte när jag flyttade hemifrån (jag var 23 så det var bara häromåret ;) en kristallkrona. Vet inte riktigt varför jag insisterade på att jag ville ha en kristallkrona, men det ville jag. Jag ville ha en med eklöv (barock), och så blev det. Jag var en blockettjej redan då, men detta var före blockets tid, så jag köpte den på annons i Gula Tidningen. Kommer ni i håg den? Bilder fanns ju inte, så det var verkligen på vinst eller förlust man (tog mamma och pappa med sig och) åkte dit.

Beroende på var jag bott under åren sen dess så har kronan haft en mer eller midre given plats. Ett tag passade den inte alls, då lånade jag ut den till mina föräldrar.

När vi flyttade in och vi började renovera så hamnade den tyvärr i väntan på bättre tider invirad i en filt på balkongen. Häromdagen slog det mig att det kanske inte var det bästa stället för en kristallkrona att förvaras på, så jag tänkte att jag skulle hänga upp den på en krok utan el, i taket i köket. Tillsvidare, liksom. Och analysen visade sig vara helt rätt. Kronan har blivit helt skev under sin balkongvistelse.

Så, här kommer dagens jultips: om man har en kristallkrona och en alldeles för väl tilltagen julklappsbudget, så kan man alltid göra som jag. Låt den ligga ner i ett par månader, och vips så får juklappsbudgeten göra utrymme för en kristallkronerenovering!

Andra idag, va?

Det är tydligen andra advent. Jag kanske borde tänt två ljus i morse, men hittade bara ett, so sue me. Andra advent kommer vi förövrigt att fira enligt följande:

• fästmannen målar tak, två rum ska färdigmålas.
• jag har faktiskt plockat undan i köket!
• jag ska skotta, jag ska bara blogga klart...
• när han målat klart ska vi åka och handla. Vi ska till IKEA (ljus i alla dess former, servetter och en vitlökspress. Hyacinter om de har. Vita), Bauhaus (ingen shoppingtur är riktigt komplett utan ett besök på Bauhaus! Vi ska köpa lim.), Coop Forum (i morgon kommer våra barn hem och jag tror att de uppskattar om vi har möjligheten att servera mat under den kommande veckan. Dessutom behöver vi torky och tandkräm, jag behöver deo och så funderar jag på en pepparkaksdeg. Om vi inte orkar baka så går ju pepparkaksdeg att äta som den är. ;). Sem måste jag hämta och lämna skor hos skomakaren.
• nåt att äta, jag tror att vi kör på caesarsallad i dag (och jag kommer nog aldrig att lära mig om det stavas caesar eller ceasar. Couldn't care less i och för sig.)
• javisst ja, jag måste slänga i en eller två maskiner tvätt.

Sen tror jag att vi närmar oss måndag morgon. Trevlig advent på er, wherever you are.

Två veckor

Det känns som om jag har sagt detta typ hela hösten (mest med hoppet som säkerhet i uttalandet i och för sig), men nu säger jag det igen:

Jag tror att nerevåningen är klar om två veckor.

Dagens illusion (eller stora lögn)

Om man har resårbyxor (nej jag har fortfarande inte leggings men okej då, jag föll till föga för ett par treggings, so sue me!) på sig så känner man sig genast smalare än om man har vanliga jeans som kanske något krympt i tvätten.

- gammalt Förortsordspråk

Till historien

Denna första advent går till historien. Vi har hittat elljusstakarna, men vi har inga eluttag. Vi har ingen mossa och inga ljus, och var adventslådan är orkar jag inte ens fundera på. I en kartong här i röran, misstänker jag.

Eftersom det ser ut som om vi bor mitt i ett Shurgardförråd så spelar den där ohittade adventslådan egenligen mindre roll, för det är helt omöjligt att försöka ge sig på att skapa någon form av mysfaktor eller adventskänsla.

I dag är frustrationen över att det aldrig blir klart nere nångång på topp. Tillsammans med min hosta, huvuvärk och mitt allmänna tillstånd är mitt sinne rätt långt i från julefridigt.

Fortfarande

Jag är fortfarande förkyld. Hostar och är allmänt eländig. Det räcker nu, tycker jag.

Dagens quiz

I dag bjuder jag på en rebus. Jag har i tanken en känd dikt som brukar läsas på nyårsafton. Vad skulle det kunna vara?

Ett annat litet quiz är hur man får till skärpan med mobiltelefonen?

När man får oväntat besök

I morse var Stampe, Bambi och Bambis kille hemma hos oss och hälsade på. De hängde här på tomten utanför vårt sovrumsfönster. Jag tror att de letade efter nåt mumsigt att äta, men jag är rädd för att vi inte hade så mycket att bjuda på.

Däremot misstänker jag att våra vårblommor, tulpaner och sånt (om vi nu har såna i trädgården) kommer att smältas i deras tarmsystem om nåt halvår. Ja, om det nu inte är så att Runar råkar bo här i hooden.

Fredag i Förorten

Vi har tryckt i oss tacos, vrålhungriga som vi alla var. Nu är mannen i huset med sina söner och hyr film. Jag passar på att fulblogga. I huset är det kallt, men det ska det väl vara? Det är väl hos villaägare man alltid fryser? Förresten så ska ungarna få tofflor i julklapp. Jag behöver nog det jag också, känner jag. Mannen har ett annat uppdrag också. "Fixa turkisk peber" väste jag, innan de åkte. "Annars...!"

Nej, det gjorde jag såklart inte. Jag sa "snälla älskling, om du skulle råka snubbla över turkisk peppar på vägen, så ååååhhh vad jag skulle bli glad om de fick följa med hem".

"Annars..."

Fotnot.
Det är säkert minst tusen grader kallt ute. Nästan lika kallt inne. Och i detta nu hör jag glassbilen. Vilken energisnål genomfrusen villaägare kan möjligen vara sugen på glass, nu??

Med egen julgran också

Malin föreslår att vi borde ha självplock av mossa, på vårt tak. Faktiskt ingen dum idé. Det var ju så vi hade tänkt att bli av med vår granhäck. "Kom och hugg din egen närodlade ekogran!" Jag tänkte mig att vi skulle kunna tjäna in vad det kostar att fräsa bort stubbarna sen.

Men risken att nån får ett träd över sig känns ändå inte som jag vill ta. Däremot ska vi ur nämnda granhäck hugga oss vår egen julgran. Där spar vi 250 bagis i hushållskassan!

Tack på förhand

Jo Santa. Det där med lakan. För att det ska bli rätt så kan du få lite tips här. Eller, tips och tips. Det är dessa jag VILL ha. Jag vill ha Höie Krepp, vita eller randiga vita och ljusblå (som på bilden). Helst vita. Och Lexington. I oxfordbomull. Jag gillar den helblå. Den skulle jag vilja ha.

Ps. Glöm inte att vi har två kuddar var. Alltså, extra örngott! Thanx.

mossa i lådan

Jag hade ju tänkt att klättra upp på taket och ta ner en saftig och fin, tjock och grön bit mossa från takpannorna, för att ha i adventslådan. Men nu har det ju snöat så kolossalt, så jag blir tvungen att köpa. Onödigt. Vi har nämligen så mycket mossa på taket att vi skulle kunna försörja varenda adventslåda i västra stockholm.

Jag borde lägga in en kategori som heter "projekt mossborttagning" eftersom det aldrig verkar lyckas försvinna från vår attgöralista.

Stämningsfull jul?

Vi har lokaliserat adventsljusstakarna. Gott så.

Men jag tänkte att vi skulle få lite julstämning också, mitt i kartongröran. Det innebär att ljusstakarna ska lysa. Vilket i sin tur innebär att vi behöver ha el till dessa. Uttag till sladdarna. Och, märkligt nog, vi har knappt ett enda eluttag på hela övervåningen. Jag kan inte begripa hur människorna har levt här före oss. Måhända var de elallergiker? Det är iallafall inte vi, så redan i dagsläget snubblar vi över förlängningssladdar och dosor som ligger kors och tvärs över alla golv.

I dag är vartenda uttag upptaget. Men jag tänker att nu när julen står för dörren så kanske pojkarna uppskattar skenet av en stämningsfull ljusstake i vardagsrumsfönstret högre än att spela Guitar Hero på kvällarna?
(Jag skulle uppskatta det iallafall.)

Dear Santa

Fred på jorden i all ära, men jag som är lite mer krävande än så har lite mer på listan. Here we go, Santa:

• Jag önskar mig så innerligt gärna att nerevåningen ska bli helt klar någon gång. Jag är så frustrerat trött på a l l a k a r t o n g e r !
• Jag önskar mig en renoverad övervåning under februari. Inklusive badrummet.
• Jag önskar mig en ny säng. Åh vad jag vill ha en ny säng.
• Och nya lakan. Frasiga och fina, typ Gant eller Lexington?
• Förresten så önskar jag mig en inredare som hittar bästa möbleringarna och förvaringslösningarna för både hallen och sovrummet. Det önskar jag mig jättejättemycket.
• En ansiktsbehandling med tillhörande lyxiga krämer.
• Dyrt schampoo. Jag har fått byta mina gamla flärdfulla schampoovanor till City Gross-produkter, till förmån för grovbetong, trycken och klinkers.

Nej, det är bäst jag slutar nu. Jag känner att jag börjar gå igång, denna lista kan nog bli hur lång som helst. Om vi kan checka av de två översta punkterna så räcker det långt. Ok, Santa?

med släde

Jag som rookie i villaägarland, jag gör ju allt för första gången. Allt ifrån klippa gräs, sopa mossa från tak (det kommer bli en följetong, det är det redan IRL så att säga) till att som idag - tadaaam - jag skottade!

Vi preppade sist det snöade så mycket (för ett par veckor sen, hela stockholm blev i vanlig ordning "lamslaget" och vi hade inte prioriterat att byta till vinterdäck. Kan tilläggas att vi bor i en backe, så den nedprioriteringen var inte helt lyckad, men som tur och väl fick vi inga böter på Konsumparkeringen efter den natten) med att ordentligt köpa både en snöskyffel och en såndär mer snösläde-variant. Dessa två (mest släden) invigdes idag, och samtidigt konstaterade jag att "det var värst vilken jättestor parkering vi har, här ryms ju fyra bilar lätt, och gången till huset, är inte den onödigt lång?". Men nu är det snöfritt.

För shoppingsugna kan jag tipsa om att både skyffeln och släden är av märket Fiskars och finns att köpa på Bauhaus. Mitt nya "it-shoppingställe".

Fotnot.

I morse vaknade jag med brännande hals och jag började hosta gula slemklumpar. Mitt tillstånd har tagit en ny vändning, och jag är således hemma idag också för den som undrar.

Amore

Min sambo är världens bästa. Det slår mig dagligen, och idag är jag extra lycklig över att han är den han är och gör varma mackor så det står härliga till. Jag ville bara säga det.

Dessutom är han inte bara min sambo och älskling. Han är min fästman också.

karius, baktus och sjukis?

Jag blir verkligen på sjukt dåligt humör av att ha oborstade tänder. Märkligt vilken effekt det har på mig. Nu är det ingen idé före middagen som består av två fel: 1. vi äter alldeles för sent. Klockan är ju nästan åtta! och 2. det blir varma mackor.

Kvällens dilemma är, utöver mina oborstade tänder, hur sjuk/frisk jag är. Jag har varit hemma och sjuuuk hela veckan so far, och är nu så pass kurant att jag borde vara hemma en sista dag innan jag traskar iväg med tagelskjortan på.

Men egentligen har jag massor att göra och har egentligen inte alls tid att ligga hemma och pilla navel.

Vardagsdramatik my way.

Dagens

Dagens hallelujah-moment:

Jag hittade nästa åtta tusen på ett konto på gamla banken! Hurra, de kommer mer än väl till pass. Det känns nästan lite som om jag vunnit pengar (även om det bara råkar vara barnbidraget som jag glömt att styra om till nya banken).

Dagens skitockså:

Jag har fortfarande inte lyckats lokalisera mina två par vinterkängor som jag VET ska existera någonstans. Jag har hittat snöborsten till bilen, hundra par andra skor, en gammal jacka jag glömt och mina skridskor från åttiotalet. Men skorna, de varma sköna (visserligen värry o-fashon, men vem bryr sig) i goretex, de är och förblir i det mystiskt fördolda.

tro det eller ej

men:

• det står en friggebod där grävskopan på bilden nedan står. Den är fin, kommer bli finare målad. Men vad spelar det er för roll, ni ser den ju inte iallafall.
• vi bor fortfarande på två rum och kök. Alla fem. Tvättstuga och badrum är klara (jag gör vågen på det!), men väggar och tak i resterande rum är fortfarande under process.
• vi är fortfarande lyckliga och sams, trots spartanskt leverne i flyttkartonger. Största förändringen från mitt tidigare så välordnade liv är att jag varken färgar (eller noppar för den delen) ögonbrynen eller vaxar mustachen längre. Jag skyller detta enbart på att jag inte har spegel och ljus i tillräcklig dos på samma ställe för att genomföra dessa aktiviteter. Borde kanske göra nåt åt det, vid närmre eftertanke.
• sen en vecka tillbaks har vi *trumvirvel* - INTERNET!! Yeahoo!
• jag älskar mitt hus, trots att detta projekt tar en evighet. (Lite drygt en evighet, tror jag faktiskt förresten.)
• jag tror jag ska börja blogga lite smått igen.

Bland jordhögar, byggdamm och vallgravar

Hej hej. Där grävmaskinen står ska vår friggebod byggas upp. Vi har en vallgrav grävd runt hela huset, här ska dräneras. Annars fortskrider arbetet framåt, vi bor inknödda på två rum och kök på övervåningen alla fem, och det är ju ett ilandsproblem, det fattar jag ju, men det är ändå lätt att bli utmattat galen över all röra, betongdamm och flyttkartonger.
Endera dagen har vi säkert ett fungerande internet också, och då tänkte jag börja blogga igen. Detta är bara en liten smygare från jobbet...
Förresten, sen i går har vi bara iskallt vatten. Det sa byggaren när vi möttes i dörren i går eftermiddag: "Du, ni har nog inte nåt varmvatten". "Nähä" sa jag. Och tänkte bara "jaha, då skiter vi väl i duschen i morgon bitti". Vilket vi också gjorde.
Men lite varmvatten under helgen tror jag är nödvändigt. Hoppas att vi kan få det.
Hej så länge!